Tjurruset (eller hur jag fick en lerinpackning)

Nu har jag genomfört alla de lopp som jag tänkt under detta år. Sist ut var Tjurruset som är ett mycket spännande lopp även om det är lite svårt att kalla det för lopp då mesta av tiden spenderas i diken, lerpölar eller kärr. Starten för mitt startled (det sista) gick kl. 14.30 och första kilometern gick bra tills en "hej kom och hjälp mig" backe uppenbarade sig. Då 4000 andra individer sprungit före var det lerigt och hoppet att få fäste låg i ett snår med brännässlor. Tur att jag var smart och valde att springa i shorts. 

Glad och ren innan start.

Efter ytterligare några kilometer kom första kärret. Ja mer behövs nog inte sägas då resen av resan gick i lerinpackningens tecken. Sista två kilometrarna var rent djävulskt roliga. Tur att man är två meter för jag bottnade där de andra fick simma genom diket. Sista kilometern gick som en dans förutom att jag stukade foten på den enda släta asfaltssträckan, foten är nu blå och fin men det känns inte som om jag brutit något. 

Shortsen var betydligt lättare att bära än ett par tunga träningsbyxor.
Men lite rispor i benen blev det av grenar och stenar.

En sak står dock klar! Jag kommer att göra om detta. Roligare än så här är svårt att få under en löprunda. Dock skall jag ha andra skor med dubbar nästa år Icebugs eller Salomon spikecross, bara de har isdubb blir det bra.

Skorna är inte ens värda ett försök att få bort all gyttja och allt grus.
Nummerlappen fick jag inte sätta upp bland de andra. Den pryder nu sin plats i garaget

Studentcykel!

Efter att ha varit på Mopedernas Woodstock i Borlänge denna helg körde jag VéloSolexen i värdig fart hem över Bäsna. Lions hade loppis där och döm av min förvåning om inte en Hinden stod slarvigt lutad mot en massa andra mindre värda cyklar. (Merida, Monark och Crescent för att nämna några)

I ilfart begav jag mig hem (Toppade minst 30 i utförsluten) ganska ovärdigt faktiskt,  kastade in cykelstället i bilen och körde tillbaks till Bäsna något svettig, fanns den kvar? Yes! 50 kronor fattigare kom så cykeln hem. Hinden snabb som vinden.

Herrcykeln för 50 kr flankerad av damcykeln vi hade tidigare.
Samma färgkod på de båda och samma fabrikat: Hinden från Uppsala

Nu fick sonen som skall studera i Stockholm fixa med cykeln som skall bli hans studentcykel. Våga Vägra SL. Efter genomgång kom vi fram till att endast bakhjulet behöver ny fälg och kedjan behöver en rejäl upputsning. Mitt förslag att byta kedja till en ny föll inte i god jord då detta skulle trippla kostnaden för cykeln. En gammal fin fälg hittades i 635 storlek i skrothörnan så i morgon skall hjulet ekras om och lagren smörjas.

Glömde näsan att berätta det viktigaste. Förra året var det INGEN VéloSolex på Mellstaträffen. I år var det två Dödaren och en från Avesta. Resan till Mellsta tog 45 - 50 minuter med ett snitt på 27 km/h. Bränsleförbrukningen tur och retur understeg en liter vilket innebär strax under 0,2 liter / milen. Kostade med andra ord 14 kronor att åka 5 mil. Tanken rymmer 1,5 liter så jag borde komma till och från jobbet på en tank dvs 8 mil.

Dödaren kom först följt av en mycket fin 3800. 

En kort runda med en "Dödare"

Dags att göra skäl för namnet på denna blogg. Den Svarte plockades fram ur källaren och luftades. Efter en första underbar tur om 25 meter genomfördes lite reparationer innan vi ånyo kunde ge oss av. Kontroll före avfärd har inte varit min starka sida. Efter bara 15 minuter infinner sig frågan om man kan färdas bättre? Om man kan färdas mer biodynamiskt och om det ilande ljudet från lagerbanorna snart skall sluta? Svaret är självklart nej på alla med viss reservation för den biodynamiska delen. Men en sak står klar, VeloSolex är och förblir drömmarnas fordon. Som Sarkozys återkomst, en dröm fast utan uppvaknande.

Dessutom har den Svarte en "Dödare" ni vet den där lilla spaken som gör att motorn dör när man vrider på den. Min kompis har en Porsche Boxster, han har ingen dödare! Det har jag! 

Den svarte i sitt rätta element vid skylten som garanterar full gas!

Nåväl på lördag bär det av till Mellstaträffen för att visa upp en riktig moped vilket saknades förra året när vi var där.

En sak slog mig dock när jag var ute! Varför möter jag inga fler på VeloSolex nu när detta är det ultimata fordonet? Ett fordon som alltid gör sig bra även på bild.

8 av 10 säger att bikinitoppen är virkad
2 av 10 säger att vindskyddet fram förstör aerodynamiken.

Medaljens baksida!

Gårdagen ägnades åt rengöring och att gå igenom cykeln efter Mälaren runt som en lite koll att allt var ok efter loppet inför pendlingsturerna till jobbet som börjar i nästa vecka. Efter rengöring kunde det konstateras att allt var helt ok förutom två platta ekrar som vridit sig men detta får anstå till servicen inför vinterförvaringen.

Rengöring och sedan inspektion efter färd, sadeln från Brooks väl inplastad.

Ni som läst tidigare inlägg vet att vi hade ett bergspris under loppet som dök upp lite oväntat. Jag trodde att jag klarat mig helskinnad genom detta inferno av sprängsten men som sagt det hade jag inte.

Vass sten har skurit upp däcket från sidan. 

Nu skall vi se om detta håller ett tag till eller om det kommer att smälla när som. Förutom slang kommer jag nu ha med ett däck i packningen framöver. Hade det varit framdäcket hade jag bytt omgående men nu känns det inte lika riskabelt med ett bakdäck som är lite dåligt.

Jubileumsklassikern klar!

Efter att ha förberett mig på bästa sätt med glass, mackor och öl uppstod jag från de sovande kl. 04.20 för att hinna ut till Barkaby för att delta i starten av Mälaren runt, Sveriges äldsta cykellopp. Anledningen till detta var att detta lopp 1912 gick som tempolopp i olympiaden i Stockholm. För er som sett tempolopp i modern tid vet att de sällan är längre än 5 - 6 mil men detta var och är världens längsta olympiska tempolopp om 34 mil. Vinnare var Rudolph Lewis på tiden 10.42.

Utrustning för långfärd utan depåer och följebilar: Sadelväska med två slangar, verktyg och kolsyrepump. Väska på styret innehållande regnkläder, belysning, bananer och extra däck. Skärmarna åkte av innan start då solen sken.

Cykeln preparerades på bästa sätt och det var nog tur det med tanke på de oväntade förhållanden som dök upp under turen, mer om det senare.

Starten gick kl. 05.58 för de som ville köra för Rudolph Lewis award. Själv startade jag exakt två minuter senare med alla andra. Vi fick motorcykeleskort ut ur Stockholm och känslan av Tour de France infann sig omgående dock utan publik. 

Vi kör över Västerbron i morgonsol

Pölen som skall rundas

Vid Hallunda delades grupperna upp och jag gick med i fartgruppen som skulle hålla 28-30 km/h. Vi stannade först i Lundby efter 118 km för att köpa proviant. 

Lundbys livsmedelsbutik blev lite invaderad av cyklister.

 Efter Lundby drog vi vidare och jag började lära mig klungkörningens stora mysterium. Väldigt trevligt hade vi i klungan under vår färd samt ett oplanerat stopp för en kedja som hoppat av. När vi efter 150 km kommit fram till Torshälla var det dags för lunch på golfklubben. Köttfärslimpa, potatis, sås och lingonsylt samt kaffe var vad som stod på programmet vilket smakade utmärkt. 

Vidare färden bar mot Kungsör och sedan Köping där vi vid IC-Kiosken köpte lite läsk och glass samt fick den åtråvärda stämpeln. (Brevetlopp betyder att vi har ett papper som skall stämplas). 

IC som bensinmärke las ner för många år sedan men i Köping lever det kvar.

Nu börjar problemen. Redan innan Köping har en person kört av en eker på bakhjulet men han wobblar med oss i bra fart. Dock har vägverket beslutat att ge oss ett eget bergspris i form av en 7 km lång vägsträcka som man spritt ett krossat berg över. Sylvassa stenar ger inte mindre än tio punkteringar och en tidsförlust på ca 1.3 till 2 timmar.

Vi fortsatte sedan med ytterligare ett längre stopp för lagning av punkteringar (en person fick punka både fram och bak samtidigt) samt ett ekerbrott. Men skam den som ger sig. Min cykel höll, eller i vart fall var det vad jag trodde. Vid hemkosten noterade jag att däcket blivit uppskuret på sidan av en vass sten och slangen var på väg att komma fram. Väl i mål kl. 21.48 var jag rätt nöjd att ta mot medaljen. Den sista i min Jubileumsklassiker. Men det är inte den sista gången jag kör Mälaren runt, trevligare lopp får man leta efter och känslan att man måste fixa allt i gruppen gör att man håller ihop under hela resan runt Mälaren. Tack alla i fartgruppen för en oförglömlig dag.

Medaljens baksida heter träningsvärk

Bara cyklingen kvar!

Då var jubileumsmarathon avklarad med gott resultat. Banan var rätt tuff och hade många branta uppförs och nerförsbackar. Jag pratade med Anders Szalkai vid målet och han sa att banan var en bland de tuffare. Så för att vara min första mara är jag rätt nöjd.

Geert från Belgien som jag sprang de sista 8 km med. 

En person som jag mötte utmed banan var Geert som sprang in pengar för en stiftelse i Belgien som hjälper ungdomar med självmordstankar. Gå in på hans sida och läs mer. Den kommer snart på Engelska men ni får använda Google translate så länge. http://www.freelancesecretariaat.be/121212/

Den enda skada jag ådrog mig var en blåsa på en av mina tår annars höll kroppen helt otroligt bra. Nu inväntar vi den 11 augusti då linjeloppet på cykel går till minne av olympiaden 1912. 340 km blir en skön tur i sadeln om man jämför med maran i Stockholm.

Målbilden är klar! Jubileumsklassiker

Efter att ha sprungit över 42 mil är det nu dags att på lördag ställa sig på Stockholms stadion och förhoppningsvis genomföra Jubileums Maraton till minne av maratonloppet vid olympiaden 1912. Detta i min strävan att göra en jubileumsklassiker. En klassiker som bara kan genomföras vart 100 år. Den 11 augusti kör jag Mälaren runt som var linjeloppet på cykel vid samma olympiad. Hoppas nu bara knän och benhinnor håller hela vägen runt. Annars får jag göra som japanen som försvann. Gå i mål på världen sämsta maratontid. 54 år, 8 månader, 6 dagar, 8 timmar, 32 minuter och 20 sekunder. Fast han lär ha gått in i en trädgård i Tureberg och blivit bjuden på saft och bullar av familjen Petre.

Shiso Kanakuri innan det berömda loppet. 

Rudolph Lewis vann OS loppet 1912 på den formidabla tiden 10.42. 34 mil med single speed Grymt bra!

Konsumcykel!

I dag påbörjades renoveringen av min frus Logan Exclusive. Den har rasslat en del och tillslut hoppade kedjan av. När jag kollade vevaxeln såg jag att den mer eller mindre gängat ur sig och satt lös.

Vid isärtagning noterades att inga kulor fanns kvar i kullagret på höger sida och lagerskålen var utsliten.

Men var får man tag på denna udda modell av vevlager? 40 mm utan gängor och 68 mm bred.

Trasig lagerskål med tom kulkrans tillvänster. Var finner man en ny?

Midsommarbuffé med Stål Racern

Tog mig en tur till Sandsjön och åkte sedan hem via Östtjärna. Kul att få lite fart på Stål Racern och att grejerna håller efter renoveringen. Grusvägen fram till Sandsjön var ingen match för ballongdäcken och den utdragna framgaffeln ger en helt ny känsla för cykling. En lite film blev det på framfarten.

I morgon tar vi nya tag i marathonträningen.

Vätternrundan och ångest!

Tjejvättern var i år en synnerligen hård upplaga! Jag och min systers pojkvän vinkade av damerna vid starten och hade en helvetisk uppförsbacke till Ubbes café där princessbakelse inmundigades. Därefter blev det även pizza efter ytterligare en uppförsbacke. Rundan avslutades med en fika vid målområdet innan damerna var i mål. Tungt var det!

Ubbes har de bästa princessbakelserna!

Backen upp till pizzerian var mördande. 

Ångesten infinner sig nu med full kraft. Jubileumsmarathon med allt vad det innebär tränas det nu inför. Men långpassen på 30 km är riktigt jobbiga efteråt. Att dricka saft direkt efteråt är bra om man vill kräkas vilket jag nu fick göra. I morgon blir det cykel 80 km samt löpning 10 km. Kanske borde man köra Triathlon? Synd att man ser ut som en stoppad köttkorv i våtdräkt.

Nya cykeln luftades!

Efter viss vånda var det premiär för luftning av den nya cykeln som jag under vintern gjort i ordning. Goda vänner kom för att titta på byarna i Gagnef varför det föll sig väl in att vi alla tog var sin cykel. För mig var valet lätt Stål Racern skulle ut på sin första långtur över en mil.

Framför det gamla flottbroskjulet i Österfors

Stål Racern klarade sig alldeles utmärkt mot bland annat flerväxlade mountain bikes. Lite jobbigt när vi skulle korsa en lerig åker men inget som hindrade färden. Utväxlingen är väldigt "skön" med 50 kugg fram och 20 kugg bak. Bra klipp i Stål Racern med andra ord.

Nummerskylt var obligatoriskt förr i vissa städer

 I dag tog jag som omväxling en liten tur runt byarna på norra sidan för att träna inför Jubileums maraton i sommar. 18.93 km senare kom jag tillbaks till ursprungspunkten. 5.59 min/km blev tempot och utsikten var bedårande på vissa ställen.

Flottbron över älven i bakgrunden med delar av minnesstugan i Gagnef i förgrunden

Valborg, forntyska och flygplan

Under min morgonrunda genom byarna i Gagnef och Djura kom jag att springa förbi ett antal högar som kommer att eldas upp i kväll. Minsta högen låg utanför Djura men det var den enda som jag kom mig för att fotografera. Valborg kommer ju från det forntyska Walburg vilket förklarar dagens händelser. I vart fall för mig.

Liten hög på stor äng!

Efter mina 13 km var jag lite mör och funderade på lastcykeln Long John! Att bygga en är lite av en utmaning men i Gagnef finns lite av varje så en lämplig donatorcykel med 20 tums hjul anträffades på lämpligt ställe och införskaffades. Men när jag skulle lämna detta ställe hittade jag inte ett utan tre hjul till en Messerschmitt 109 från andra världskriget.

Tyska flygplan hade inte mönster i däcken

Nu kan man naturligtvis fråga sig vad tre hjul till en ME 109 från andra världskriget gör i Gagnef men med tanke på att det är en forntysk dag vi firar frågar jag mig inte ens detta. Ser det bara som en naturlig fortsättning på en ansträngande dag som ännu inte tagit slut. I morgon bygger vi sovjetiska flygplan i sibirisk lärk.

Första turen i terrängen!

Då jag i någon form av ångest relaterad retard sjukdom anmält mig till Tjurruset inser jag att jag nog behöver träna lite innan jag ger mig ut. Om sanningen skall fram ångrade jag mig redan när jag tryckte bekräfta i anmälningsfönstret. En lagom uppvärmning blir Lidingöloppet som går veckan innan. Tre mil där borde lägga en god grund för Tjurrusets 10 km. Men sen såg jag denna film! Jag är inte riktigt säker på att det räcker!!

Men ut i skogen bar det i dag och mina första 4 km på härliga skogsstigar avverkades efter att ha nött 27 km asfalt de senaste två veckorna.

Härlig stig i motljus och uppför!

Stål Racer roll out!

Då var den klar mitt projekt denna vinter! Stål Racern med stort S och R, dessutom i särskrift!

Med nyoljade handtag samt i sällskap med min Canyon ställdes de två upp för fotografering.

Ny och gammal i skön samverkan

Registreringsplåt var krav förr!

Handtag i eneträ inoljade med linolja och balsamterpentin

Den ene är snabb och nervig den andre är snabb och tung!

Nu återstår frågan vilka tävlingar som Stå Racern skall delta i. Mjörn runt är en men vågar man sig på Siljan Runt i juni?

Nytt projekt!

Då var det dags för årets nya projekt nu när Stål Racern är klar. Denna gång har jag riktat in mig på en Long John lastcykel!

Får lasta 100 kg vilket ger en oändlig möjlighet att transportera saker.

Men det finns ett problem! Jag har ingen ännu! Därför ber jag nu min väna omgivning om tips och råd på Long Johns som finns i vårt land som är tillsalu. Gärna ett renoveringsobjekt med allt vad det innebär. Ju billigare desto bättre då jag bor i Gagnef! 

Målbild för renoveringen!

Moralkakor, punka och Trafikverket!

Ibland blir man lite förvånad över hur folk tänker. När jag cyklar till och från Falun så möter jag cyklister som till skillnad från mig cyklar på vägen och inte cykelbanan. Helt ok enligt mig då cykelbanan ser ut som bilden visar med sylvassa stenar!

Osopat! Riktiga sopor på trafikverket med andra ord!

Själv har jag mönstrade 32 mm punkteringssäkra däck på detta underlag men för de stackare som kommer med limmade tubdäck blir historien en helt annan. Men även här måste vi cyklister skärpa oss. Även om vi får punktering så måste vi plocka upp efter oss. I Stråtenbo ligger detta tubdäck kvar i diket efter en väldigt arg cyklist antar jag!

Hm! Undar hur lång tid det tar innan denna tub förruttnar och försvinner

Hål i huvudet är det minsta som man kan säga. Hade han plats för sin reserv hade han även plats för det trasiga. Fan vad dåligt!

Sopborstar och handtag i eneträ!

Denna underbara vecka som varit har vi nu äntligen kunnat börja cykla till och från jobbet. Jag har fyra mil enkel resa men börjar de två första veckorna med att bara cykla halva sträckan. Men visst är grus bra på vintern men på cykelbanor på våren är det mest i vägen. Vis av erfarenhet tog jag nu den nybyggda crossen med mönstrade 32 mm däck. Lite långsammare än mina hårt pumpade 23 mm men jag slipper punkorna.

Brooks sadeln är grymt skön

I garaget fixade jag lite på Stål Racern i dag och nu är handtagen i eneträ färdiga och monterade. Snyggt svarvade så att ådringen inte brutits utan snarare ligger runt om stålstyret som cirklar. Tycker det är rätt snyggt!

Nu skall det oljas in med linolja! 

Då var det kört...

Nu har jag anmält mig till Mälaren runt. Ser fram mot loppet men gruvar mig lite för fartgruppen. En fördel är dock att jag inte behöver bry mig så mycket om de ständiga ropen "HÅLL HÖGER" som klingar under Vätternrundans 300 km. Mälaren runt är 333 km men sägs vara både lättare och varmare då det går i augusti. Nåväl vi får se hur det blir med temperaturen men skönt skall det bli att köra ett Randonné lopp för första gången. 333 startande detta år som dessutom är ett jubileums år då det är 100 år sedan Olympiaden i Stockholm använde Mälaren runt för cykeltävlingen. Vann gjorde då Sydafrikanen Rudolph Lewis på mäktiga 10 timmar och 42 minuter vilket är mycket bra med tanke på att man troligtvis inte hade vare sig asfalt, grindöppnare eller växlar på cyklarna.



Målbild för Mälaren runt
Foto Pereric Wikipedia



Väntan efter bättre vägar!

Här står de!

Väntande på bättre vägar, gärna vita grusvägar i Toscana. Just nu känner cykelsjälen att den behöver ut för att få sitt lystmäte men underlaget säger något annat dubbdäck till trots.

Stål Racern på sin hylla inväntar nya handtag i trä och en kedja men sommarens träning bygger bara på en enda sak: l'Eroica i Toscana. Frågan är hur många mil jag måste köra för att klara långa banan om 20 mil varav tio mil är på vita härliga grusvägar.

Detaljer!

Tog en kort sväng i garaget för att kontrollera Stål Racern och kom fram till att det var väldigt lite kvar nu innan den är kvar. Dock återstår lite detaljer så som kedja, handtag i trä och åtdragning av alla skruvar och förband. Dock hittade jag denna lilla pärla som nu mer pryder sin plats.

Skall polera fram siffrorna det övriga får vara grått

Fauber religion! En total guide!

Efter att ha gjort en liten guide om Fauber-vevlager blev jag tillfrågad hur jag fick itu veven i första hand. Naturligtvis är det i alla religioner bra att börja från början så att inte alla tror att jungfrufödsel är något som frun hittat på för att brevbäraren är så trevlig utan att det är ett helt naturligt tillstånd som inträffar si så där vart 2500 år eller så. Vem tror inte på sin fru när hon gravid säger till er att det var en ängel? (Vilket i sin tur skulle kunna förklara fjädrarna i sängen).

Nåväl låt oss börja från början:
I begynnelsen skapade Herr Fauber en vev som var smidd i ett enda stycke. Herr Sundelius lät montera den på Monarkfabriken till allas belåtenhet. Efter 60 år var det dags för service!

Här ser vi veven från vänster sida vilken man börjar att demontera Fauber-veven från. Det är här låsningen för hela veven sitter.

Här ser vi stoppmuttern som håller fast dammskyddet.

Med en haknyckel drar vi loss denna mutter medsols. Detta då allt i en Fauber-vev sitter fast i trampriktningen .

När muttern är lossad träs dammskyddet av. På vissa vevar finns det även en stoppbricka med spår i för att passa i veven men icke här.

Bakom dammskyddet sitter lagerkonan och lagret samt lagerskål.

Vi börjar med att skruva av lagerkonan som sitter gängad i Fauber-veven. Denna skruvas loss medsols. 

Nu friläggs lagerringen med kulorna infattade och endast lagerskålen finns nu kvar.

Här brukar jag knacka lite försiktigt på utsidan av vevlagerhuset och spraya med 5-56. Gör detta på båda sidor och låt verka i några timmar innan nästa steg påbörjas. Jag brukar låta det stå ett dygn.

Sätt i donet i ett av hålen och slå till i medsols riktning. Kom ihåg att inte försöka lossa i trampriktningen ty då drar du åt lagerskålen.

När lagerskålen lossnat använder jag kedjepiskan och donet för att dra runt lagerskålen. Den brukar gå ganska trögt.

Här är alla delar på vänster sida i turordning: Låsmutter, dammskydd, lagerkona, lagerring och lagerskål.

Här ser vi nu höger sida av lagret. Dammskyddet sitter fastskruvat mot kingan av lagerkonan så det är bara lagerskålen som skall lossas på denna sida. Använd dornet och slå på denna sida motsols. VIKTIGT då det är mot trampriktningen. Använd kedjepiskan och donet när lagerskålen lossnat.

Så nu har veven "fallit" ur. Lagerskålen ligger överst mot klingan. 

Här är alla delar som skall in från höger. Lagerskål, lagerring och veven med klinga, lagerkona och dammskydd. Dessa brydde jag mig inte om att demontera. Men vill man även ta loss klingan skruvar man bara av lagerkonan och lyfter av dammskyddet och klingan. 

Ett litet tips. Håll reda på vad som sitter på höger och vänster sida då gängningen är olika på lagerskålarna. Lakerkonorna kan ni inte förväxla då det är en större dimension på höger sida än på vänster.

Lycka till med demonteringen. För att montera veven igen hänvisar jag till min lilla guide i Fauber religionen.

har ni frågor kan ni ställa dem i ett hörn eller som ett inlägg i kommentarerna nedan.