Jubileumsklassikern klar!

Efter att ha förberett mig på bästa sätt med glass, mackor och öl uppstod jag från de sovande kl. 04.20 för att hinna ut till Barkaby för att delta i starten av Mälaren runt, Sveriges äldsta cykellopp. Anledningen till detta var att detta lopp 1912 gick som tempolopp i olympiaden i Stockholm. För er som sett tempolopp i modern tid vet att de sällan är längre än 5 - 6 mil men detta var och är världens längsta olympiska tempolopp om 34 mil. Vinnare var Rudolph Lewis på tiden 10.42.

Utrustning för långfärd utan depåer och följebilar: Sadelväska med två slangar, verktyg och kolsyrepump. Väska på styret innehållande regnkläder, belysning, bananer och extra däck. Skärmarna åkte av innan start då solen sken.

Cykeln preparerades på bästa sätt och det var nog tur det med tanke på de oväntade förhållanden som dök upp under turen, mer om det senare.

Starten gick kl. 05.58 för de som ville köra för Rudolph Lewis award. Själv startade jag exakt två minuter senare med alla andra. Vi fick motorcykeleskort ut ur Stockholm och känslan av Tour de France infann sig omgående dock utan publik. 

Vi kör över Västerbron i morgonsol

Pölen som skall rundas

Vid Hallunda delades grupperna upp och jag gick med i fartgruppen som skulle hålla 28-30 km/h. Vi stannade först i Lundby efter 118 km för att köpa proviant. 

Lundbys livsmedelsbutik blev lite invaderad av cyklister.

 Efter Lundby drog vi vidare och jag började lära mig klungkörningens stora mysterium. Väldigt trevligt hade vi i klungan under vår färd samt ett oplanerat stopp för en kedja som hoppat av. När vi efter 150 km kommit fram till Torshälla var det dags för lunch på golfklubben. Köttfärslimpa, potatis, sås och lingonsylt samt kaffe var vad som stod på programmet vilket smakade utmärkt. 

Vidare färden bar mot Kungsör och sedan Köping där vi vid IC-Kiosken köpte lite läsk och glass samt fick den åtråvärda stämpeln. (Brevetlopp betyder att vi har ett papper som skall stämplas). 

IC som bensinmärke las ner för många år sedan men i Köping lever det kvar.

Nu börjar problemen. Redan innan Köping har en person kört av en eker på bakhjulet men han wobblar med oss i bra fart. Dock har vägverket beslutat att ge oss ett eget bergspris i form av en 7 km lång vägsträcka som man spritt ett krossat berg över. Sylvassa stenar ger inte mindre än tio punkteringar och en tidsförlust på ca 1.3 till 2 timmar.

Vi fortsatte sedan med ytterligare ett längre stopp för lagning av punkteringar (en person fick punka både fram och bak samtidigt) samt ett ekerbrott. Men skam den som ger sig. Min cykel höll, eller i vart fall var det vad jag trodde. Vid hemkosten noterade jag att däcket blivit uppskuret på sidan av en vass sten och slangen var på väg att komma fram. Väl i mål kl. 21.48 var jag rätt nöjd att ta mot medaljen. Den sista i min Jubileumsklassiker. Men det är inte den sista gången jag kör Mälaren runt, trevligare lopp får man leta efter och känslan att man måste fixa allt i gruppen gör att man håller ihop under hela resan runt Mälaren. Tack alla i fartgruppen för en oförglömlig dag.

Medaljens baksida heter träningsvärk