Minus 15 grader och Rugby

Kallt som bara den men det är dags att få igång kroppen igen. Åtta kilometers löpning i behagligt tempo bäddade för att kvällen nu blir lugn och skön.

Kors i himlen kallt men kul att springa igen.
Tack till luftfartsverket för deras medverkan till en bra bild.

Fast skönast så här i juletid är ändå att i lugn och ro få vara med familjen och öppna lite julklappar. Till min förvåning fick jag det som jag satt upp på min önskelista. En radiostyrd helikopter och en Quadkopter. Men nu skall jag och Herr ESB titta på rugby.

Lördags Alen står redo, Rugby på gång.
Svårslaget

Skottland mot Argentina blir en riktig höjdare. Ser fram mot att få en bra match serverad så här i juletid.

Tjörn triathlon here we go!

Det är svårt att toppa en Ironman förutom att göra det igen, vilket jag lovat att göra igen 2016. Så 2015 blir något av ett mellanår med lite av varje. Typ omdränering av huset och Tjörn triathlon. En halv distans dvs 1900 meter simning, 90 km cykel och 21 km löpning. Ännu roligare är att jag kommer att göra detta tillsammans med en kamrat vilket betyder att man har någon att träna mot då det skiljer 50 mil mellan våra bostadsorter. Men som sagt det blir ett väldans peppande. Just nu ligger han långt före både på löpning och cykel men skam den som ger sig.

Vintertider kräver dock lite annorlunda utrustning som inte direkt är triathlon relaterat.

Nishiki Roadmaster med 38 mm dubbdäck

Cykel med dubbdäck för den mest effektiva träningen. Eller hur man får lägst hastighet med högst motstånd.

Billigast på marknaden?

En pannlampa att springa med i mörkret. Den billigaste från Clas Ohlson var det som köptes och som fungerar oklanderligt. Fungerade utmärkt under dagens 5 km runda.

Nu finns det inga ursäkter, målet är att komma under 105 kg vilket betyder att vi skall gå ner åtta kilo till. Fast med 9 månader borde det fungera. I morgon väntar styrketräning och cykel till och från jobbet.

IRONMAN Race-Report

Åkte ner till Kalmar redan på onsdagen för att få tid att aklimatisera mig och reka lite av de sträckor som man skulle simma, cykla och springa. Ner till Katrineholm hade jag en av Sjöräddningssällskapets båtar på släp som använts under Runndagarna här i Falun. Lunch i Katrineholm och sedan vidare mot Kalmar och min moster som utlovat husrum under två nätter innan jag flyttade in på Statshotellet.

Torsdagen började med en rekning av cykelbanan både på Öland och runt Läckeby. Min tålmodiga moster, som jag bodde hos, visade mig runt så att jag kom rätt. Skönt att ha en bild av hur banan ser ut innan jag sätter mig på cykeln. Resten av dagen spenderade jag på sjöräddningssällskapets station där vi rekade simbanan och pratade bort lite tid innan det var dags för ”Pre-race meeting”. Vad många det var som skulle genomföra detta! Hela tennishallen var full!

Fredagen ägnades från morgon till kväll med Sjöräddningen då vi dels bevakade insimmet kl. 07 på morgonen samt även la ut läns och bojar för banan. Jag lämnade sällskapet vid kl. 18 och gick upp till hotellet. Cykel och påsar med ombyte hade jag redan lämnat in så nu skulle jag bara få en god natts sömn innan det var dags. TEJNARE!

Hela natten var jag vaken med huvudvärk och magknip. Klockan ringde 04:30 och jag hade nog inte sovit något. Magen värkte och för att beskriva situationen kan ni titta på Nisse Hult här nedan. Spola fram till 06:11 så får ni en målande beskrivning av hur jag hade det med undantaget att jag kom till toaletten. TRE gånger!!! Nu var jag i vart fall tömd på allt som kunde komma ut. Frukosten var smaklöst och jag var så skärrad av magproblemen att jag knappt fick i mig något.

Simningen började bra då jag startade med sista gänget och lyckades få kramp i vänster vad först efter 800 meter. Starkt jobbat! Lyckades simma ur denna kramp men fick sedan kramp i båda benen vid 2000 meter. Kändes lite bittert att behöva bryta men även detta släppte efter några hundra meter vilket gjorde att jag fortsatte. Magen värkte hela simningen men lite mindre när jag vinglade upp på bryggan efter 1 timme och 57 minuter i vattnet. Nöjd då jag ännu inte hade kräkts.

Där i orange badmössa vinkas det.

Det tog tio minuter att byta till cykel och nu kändes magen helt ok. Tog en stor smörgås av sju som jag förberett för färden och drack en flaska sportdryck under resan över Ölandsbron. Det skulle jag inte gjort. Magen fullkomligt skrek åt mig hur dum jag var som gav den något att bearbeta. Resten av de 17 milen gick jag främst på vatten, hemmagjord sportdryck samt magknip. (Djävlas magen med mig djävlas jag tillbaks blev mitt nya mantra.) Resterande smörgåsar slängde jag och la i vattenflaskor i väskan på styret. 

Det var blåsigt på Öland och på väg tillbaks till fastlandet hälsades vi av en hagelstorm. Blev lite kall och fick annat att tänka på än magont. I vart fall tills det var dags att byta till löpning efter att ha suttit i sadeln i över sex timmar.

Detta byte tog 20 minuter då jag nogsamt valde att smörja in fötterna i vaselin och även andra utsatta ställen. Skav var det sista jag ville ha på marathon. Sprang ut och allt kändes helt ok första varvet. Publiken var grymt inspirerande och alla som hejade under vägen fullkomligt lyfte fram mig. Jätteroligt. Än roligare var det att se killarna från sjöräddningen vara på plats och heja. Tack det värmde. Det enda som störde var en molande värk som tilltog i magen.

Mest nöjd över kepsen

Andra varvet på löpningen kom magproblemen tillbaks på riktigt och jag fick gå tre kilometer för att det inte skulle ske en olycka. Efter detta böt jag taktik och drack enkom vatten och cola samt åt druvsocker.

Efter ett segt tredje varv kändes en euforisk glädje att få komma i mål framhurrad av publik och kamrater. Detta var helt otroligt, det bästa jag varit med om.  14 timmar och 48 minuter kom jag in på. Helt klart nöjd med tanke på hur illa det var med magen och krampen under simningen.

Där går vi i mål!

Summa summarum så kommer jag att göra om detta 2016. Lärdomen är att kolla magen ordentligt innan start och se till att bara äta sådant som jag vet fungerar. Sportdryck och bars må vara bra men jag skall avstå detta nästa gång och köra min egen blandning. Tanken var att jag skulle ta min triathlon cykel men då den inte var riktigt inställd valde jag min pendelracer. Detta var ett lyckokast och det var flera på dyra triathloncyklar som muttrade när jag körde om dem med min styrväska full med vatten och backspeglar på styret. Jag var nog dessutom rätt ensam om att köra med en Brooks sadel i läder.

Because I am an Ironman

Att jag tog tid på mig i bytena mellan disciplinerna och såg till att njuta av loppet, landskapet och publikstödet gjorde att detta lopp blev det roligaste jag genomfört så här i backspegeln. Fast när man satt spyfärdig med kramp i magen på cykeln i 50 km/h ner för backarna var det kanske inte så kul. Men det är glömt.

Kalmar 2016 here we come!!!

Löpning, cykel och nytt projekt!

Det har varit en varm dag och det känns ganska skönt att få springa tidigt på morgonen för att slippa den värsta värmen. Körde ett distanspass på 9,5 km blandat asfalt och ganska kuperad terrängspår. Gick bra men det var skönt att få komma hem och vila ut efter turen. Är fortfarande orolig för hur i helsike jag skall klara Ironman.

På kvällen var det dags för en cykeltur på triathloncykeln för att justera in styret som inte riktigt har varit bekvämt. Bestämde efter rundan att jag måste höja hela härligheten för att sitta bättre. Det blev en fin tur genom vackra delar av Gagnef med omnejd.

Fin utsikt från cykeln

Dagens nya projekt blev en paketcykel modell äldre. Ser verkligen fram mot att få ordning på denna för att kunna köra till affären för att handla utan att behöva ta bilen. Som sagt livet är fullt av projekt som ännu inte påbörjats, avslutats eller för den delen upptäckts.

Monark när den är som starkast.

Triathlon och sjöräddningssällskapet!

Körde ett långpass löpning i dag inför Ironman i Kalmar och kom att tänka på att fler och fler är ute på eller i vattnet under utövandet av olika sporter och extrem event. Det låter kanske lite konstigt men med tanke på hur sporter som triathlon, swimrun med flera använder vatten som ett viktigt element för att träna och tävla i. "Ja ha?" Tänker en del,  vad har detta med sjöräddningen att göra? Jo en olycka i skärgården på en kobbe ställer en hel del krav på den organisation som skall hämta dig.

Det är inte helt lätt att transportera en person med hjärnskakning, brutet lårben eller svårt stukad fot. Under tävlingar finns det stora organisationer som är igång men under träning är det inte riktigt samma uppställ. Möjligen har man med sig en träningskamrat men orkar hen simma hem med dig? Eller orkar hen att bogsera in dig och din kajak när du gått runt och slagit huvudet i botten?

Sjöräddningssällskapet grundades för att rädda skeppsbrutna men har i dag stora möjligheter att köra ut amulanspersonal samt har själva utbildning och resurser i form av IVPA (I Väntan På Ambulans) Detta betyder att de kan göra betydligt mer än första hjälpen. Inom femton minuter lämnar de kajen när de fått ett larm.

Enda triathloncykeln med medlemsmärke?

Jag tror att ett sätt att säkerställa att vi kan få den hjälp vi behöver när olyckan är framme är att bli medlem i sjöräddningssällskapet. 700 kr per år är ju inget jämfört med vad ett par kolfiberhjul kostar till cykeln. Dessutom finns de till för sina medlemmar om ni nu är klantiga och behöver få båten bogserad på grund av motorhaveri (typ soppatorsk) eller behöver annan hjälp ute på sjön.

Tror inte denna cykel hamnar i sjönöd men ett coolt märke är det.

Gör en välgärning och bli medlem i dag.

Titta vad jag hittade! Eller min senaste undanflykt.

Nu när livet söker nya projekt. Triathloncykeln är klar, andra cyklar är renoverade och saknaden efter den båt som sålts blivit för stor efter 24 timmar hittade jag denna båt liggandes bakom huset. Ja jag erkänner, jag gör nu allt för att slippa träna inför Ironman.

En Snipe med "visst" renoveringsbehov.

Den förra som jag sålde för lite över 24 timmar sedan kördes ner till Landsbro till den förre ägaren som ville köpa tillbaks båten.

Jo lite snyggare men tål tyvärr inte vatten längre tider
vilket gör det svårt att ha den liggandes vid sommarstugan.

Denna skönhet skall nu renoveras och få ny durk, nytt däck och nya beslag. Men först skall vi segla lite under sommaren innan vi ger oss i kast med att fixa till allt som behöver göras. Det gäller att segla in henne innan man vet vad som behöver göras.

Lite puts och nytt däck så skall det nog bli snyggt

Juste akterspegel vågar man knappt säga nu för tiden utan att misstolkas.

Premiär för Triathloncykel!

Då var det dags att testa cykeln som jag byggt under våren. Syftet är att ha en helt ok cykel till Ironman i Kalmar som inte kostade skjortan att bygga. Efter att ha trålat nätet efter begagnade delar är den slutligen färdig för premiärturen. Dura Ace växelväljare och allt annat Ultegra utom klingan som är FSA. Campagnolo hjul och Principia ram.

Allt är ihoplockat av begagnade delar utom framväxeln som köptes ny.

Första vändan på min utstakade intervallbana gick så där. Framdrevet slog hela tiden vid acceleration i framväxeln. Hela framklingan vobblade när jag tryckte på höger pedal. Funderade på vägen tillbaks om jag behövde rikta klingan då den trots allt var begagnad. Men döm av min förvåning att jag glömt dra åt  vevarmen på höger sida. Efter åtdragning gick allt mycket bättre och vobblandet var som bortblåst. Jävel vilken fart det är i cykeln.

Vy i 18 mil?

Några turer blev det och det kändes rätt ok att ligga ner på pinnarna men det kommer att ta ett tag att lära sig att hålla en rak linje utan att svaja när man byter från växelgreppet till bromsarna. Men skam den som ger sig. Nacken får lite stryk när man hela tiden vill titta upp men även det är ju en träningssak. Nu återstår det att resten av tiden fram till den 16 augusti träna på att hålla en låg profil. Något som inte riktigt är min grej.

Nytt projekt "AREA 51"!

Nu är det dags att vidga vyerna igen. Efter att ha gjort i ordning alla cyklar utom en av de som jag fick av min arbetskamrat i maj påbörjas nu projekt Crescent eller snarare Projekt "AREA 51". Lite tuffare och framför allt mycket hemligare än mitt tidigare projekt med STÅLRACERN.

En gammal Crescent på väg mot förvandling!

Tanken är att detta projekt skall ta hela sommaren i anspråk och vara en form av terapi när allt annat går åt skogen. Ett projekt som skall ge mod att gå vidare mot nya ouppnåeliga drömmar.

Som sagt! Tänk er något snabbt, svart och väldigt estetiskt tilltalande. Tänk AREA 51.

Med skohorn till hjälp.

Nu är slutligen kamratens Miyata One Ten klar och levererad. Vit styrlinda och en helt ny växelgrupp bestående av Shimano Dura Ace och 105 ger en fin prestanda. Tycker att den blev ganska snygg!

Annars lyckades jag få igång fem andra cyklar denna helg. Två pojkcyklar till en släktings barn att använda nu i sommar, två gamla stålhästar och min tempocykel. Dessutom fixade jag ihop en arbetskamrats cykel med trasigt växelöra. Det blev lite små fix som avslutades med världens bästa stänkskärm bak. Fasen det blev ju sex cyklar som kommit ut på vägarna denna helg.

Här en liten bildsvit från arbetet med växelörat som var ganska omfattande om än enkelt.

Ett litet haveri med växelörat

Rengöring och inpassning av trasig del tur att det finns att fylla. 

SVETSNING på hög effekt.

Slipa rent och jämna till!

Klart! Dags för montering av ny bakre växelförare.

Passade på att justera framnavet samtidigt då detta glappade väldigt.

Som sagt blev det en helkväll i garaget men mest nöjd är jag över den nya stänkskärmen:

Skohorn är aldrig fel!

Triathloncykeln är klar!

Så det han bli midsommar innan cykeln blev klar. Allt är begagnat och återanvänt men det funkar. 

I morgon kör vi första turen för att se hur det funkar med växlar, sittställning och bromsar. 

Att leva och att cykla!

Det är viktigt att stanna upp och lukta på jordgubbarna brukar vara min devis. Och nog är det så när man cyklar. Jag har strax över fyra mil till jobbet och tänk vad man får se om man bara vågar lyfta blicken från framhjulets nötande mot asfalten. 

Häger, tranor, hökar och falkar har jag sett på mina turer till och från jobbet. Även en röd glada har skymtat förbi. Kossor som är på sommarbete och får med sina lamm. Vi bor i ett vackert land och att cykla är ett sätt att upptäcka detta. Att se årstiderna komma och gå är en njutning för själen.

Här kommer några av bilderna jag tog häromdan när jag cyklade till jobbet. 

Sveriges enda farbara flottbro för bilar.

Blånande berg i fjärran

Fält med grönska

Nyligen utsläppta kor på bete

Vätternrundan Race Report! SUPER 15

Efter Stockholm Marathon och Halvvättern så kröntes denna månad med Vätternrundan. 300 km cykel med massor av möjligheter till trevliga stopp och fikastunder. Team Blue Pedaling skulle äntra Motala

Redan i förväg hade vi scoutat området noga och ritat en tydlig karta som vi skulle följa. Samt präntade in mantrat "Sjön på höger sida så slipper vi att lida!"

Klar och tydlig karta som beskriver vägen. 

Morgonen den 13 juni inleddes med packning av bil innan det bar av mot Motala för inkvartering i Frimurarhuset. Väl framme anslöt sig Andreas från Västkusten som jag skulle trampa runt sjön med. Obligatorisk nummerlapps uthämtning och pizza till lunch avslutades med en rejäl äppelpaj i djup tallrik på Ubbes där vaniljsåsen flödade.

kl. 19.35 var vi vid starten och trampade ut kl. 19.46. Målet var att komma tillbaks om 15 timmar. Anser nämligen att allt under 15 timmar är ett misslyckande och bevis på att man inte fikat tillräckligt.

Vägen ner till Jönköping gick riktigt bra med stark medvind och hög snitthastighet. Hela tiden sa vi att vinden nog mojnar när vi vänder upp efter Jönköping. Jo tjenare att den gjorde.

Andreas bombar ner mot Jönköping!

Efter köttbullar och mos i Jönköping stack vi ut på cyklarna igen bland glada studenter som firade. Så fort stadsgränsen var passerad kom regnet som varade till Fagerhult. Lyckligtvis hade jag lånat en lampa från en kamrat som hade 4000 lumen. Måste säga att det var som att tända en sol i mörkret. Helt underbar nu då regnet gjorde allt svart. 

Resten av resan kan kategoriseras i fyra nyanser av motvind: Hård, Väldigt hård, Djävulskt hård och Medvetslöst hård. Men det var underbart gott att kl. 10.30 korsa mållinjen i Motala och sätta sig i parken i solskenet och summera loppet. Vi rullade i 11 timmar och 26 minuter vilket betyder att vi med vår totaltid på 14 timmar och 43 minuter fikade i 3 timmar och 17 minuter. Säga vad man vill men vi fick valuta för startavgiften.  

Nästa år kommer Team Blue Pedaling att åter göra entré i startområdet i Motala. Vi har dock börjat titta efter snabbare cyklar.

Aerodynamsk och snabb!

Bygger en ny gammal cykel!

En god vän till mig hade  kraschat kedjan i bakhjulet på sin Miyata one ten varmed cirka 10 ekrar gått av. Istället för att byta ekrar och rikta upp hjulet beslutades det att vi skulle bygga nytt på ramen. En Shimano 105 grupp låg hemma och lite beställningar gjordes. I dag var det dags för bygge.

Lite trångt bak men fyra mm går att tvinga ut! 

Problemet med nya komponenter på gamla ramar är att allt inte riktigt stämmer. Bakgaffeln är exempelvis fyra mm för trång men det går att tvinga ut. Kedjelinjen stämmer inte till 100 procent men det är ingen tävlingscykel vi bygger.

105 bromsar!

 Bromsarna passade utmärkt och var lätta att ställa in.

105 5600 handtag med växelvajer från sidan.

 Handtagen kommer att sitta på styret någon vecka utan styrlinda för att ställa in rätt höjd. Under tiden får vinkorkar agera ändpluggar så att man inte skadar sig vid fall.

Många vajerhöljen blir det

Klar men saknar kedja och pedaler

Vit sadel är fixad och kommer att bli mycket snygg till alla andra detaljer.

Cykeln skall levereras i morgon men jag har redan provat den. Allt funkar fint men lite finjusteringar behövs. Totalt tog det en dag att montera allt med många långa pauser för kaffe och lunch med mera. Cyklar är oerhört roliga att bygga och meka med.

I morgon bygger vi triathloncykel.

Vi bygger en Triathloncykel del 3!

Nu har vi kommit igång på allvar med att göra i ordning cykeln. Det mesta har anlänt i en låda med kul grejer. Allt har hitintills köpts in begagnat utom främre växelföraren som jag var tvungen att köpa ny. Allt passar förvånansvärt bra så jag har säkert gjort något fel.

Bakre växelföraren är lite skavd men funkar!

Bakbroms

Bromsarna kommer att justeras in när hjulen är på plats. Men det känns redan som en cykel när man börjar hänga på lite grejer.

Främre växelförare 1 mm ovanför stora klingan enligt instruktion

Börjar närma sig

Här skall man ligga i 18 mil!

 Nu saknas bara ett par bra hjul samt en sadelstolpe. Dags att lägga en beställning på NYA saker. Håller  budgeten förvånansvärt bra. Bara en miss gjord i inköpslistan och det var ett Ultegra vevparti som jag inte har användning för samt två framväxlar som inte behövs. Men de går säkert att sälja vidare.

Moderiktigt!

I dag var det kallt. Strumpor från mor i vinterskorna gav go värme på turen genom byarna. Skidhanskarna höll fingrarna varma men helt i linje med Velominatis regler för cykelklädsel är det inte. 

Varmt och skönt men inte helt korrekt.