Har suttit i cykelverkstaden och försökt fixa ett trilskande bakhjul som är i väldig obalans. I sidled vobblar det tre centimeter och i höjdled över en centimeter. Alla ekrar har jag nu lättat på till första gängan på ekern för att i morgon rikta upp hjulet igen.
Under tiden funderar jag på att bygga en egen cykel men har inte hittat rätt tills nu!
Vilken harmoni i linjerna, och vilken utväxling!
En så kallad Truss Frame. Hur snygg som helst !
I morgon invägning. Har gått med i en tävling där den som går ner mest i vikt procentuellt sett vinner. Nu gäller det att äta så mycket det går.
Detta åt har jag lovat mig att inte hitta på allt för mycket som kan ta fokus från träning och andra projekt som ligger och väntar. Men ett litet instick måste jag hinna med. Då en av mina drömmar är att köra l'Eroica i antingen Italien eller i England måste jag hitta en lämplig cykel. Jakten tog exakt 49 minuter innan denna skönhet köptes i Stockholm.
Nishiki Trim Master. Med aerodynamisk flaska och Shimano 600 grupp
Bakhjulet behöver riktas och styret skall få ny styrlinda. Nya vajerhöljen och lite småfix innan den är helt klar att användas. Och ja det kommer att bli en BROOKS sadel på den. Nu är jag en Riktig Nishiki Kille
Nedan lite bilder på skönheten.
Original vattenflaska! Kanske inte att dricka ur men ganska cool!
I dag sattes träningsprogrammet för våren då målet är att slå min kamrat från Stenungsund på Götebrogsvarvet. Tyvärr kan jag inte springa nere i Göteborg den 23 maj men jag kommer att starta samtidigt och springa mina 21,1 km här i Dalarna. Skall bli intressant att se om jag lyckas spöa raketen från Tjörn.
Kallt som bara den men det är dags att få igång kroppen igen. Åtta kilometers löpning i behagligt tempo bäddade för att kvällen nu blir lugn och skön.
Kors i himlen kallt men kul att springa igen. Tack till luftfartsverket för deras medverkan till en bra bild.
Fast skönast så här i juletid är ändå att i lugn och ro få vara med familjen och öppna lite julklappar. Till min förvåning fick jag det som jag satt upp på min önskelista. En radiostyrd helikopter och en Quadkopter. Men nu skall jag och Herr ESB titta på rugby.
Lördags Alen står redo, Rugby på gång. Svårslaget
Skottland mot Argentina blir en riktig höjdare. Ser fram mot att få en bra match serverad så här i juletid.
Det är svårt att toppa en Ironman förutom att göra det igen, vilket jag lovat att göra igen 2016. Så 2015 blir något av ett mellanår med lite av varje. Typ omdränering av huset och Tjörn triathlon. En halv distans dvs 1900 meter simning, 90 km cykel och 21 km löpning. Ännu roligare är att jag kommer att göra detta tillsammans med en kamrat vilket betyder att man har någon att träna mot då det skiljer 50 mil mellan våra bostadsorter. Men som sagt det blir ett väldans peppande. Just nu ligger han långt före både på löpning och cykel men skam den som ger sig.
Vintertider kräver dock lite annorlunda utrustning som inte direkt är triathlon relaterat.
Nishiki Roadmaster med 38 mm dubbdäck
Cykel med dubbdäck för den mest effektiva träningen. Eller hur man får lägst hastighet med högst motstånd.
Billigast på marknaden?
En pannlampa att springa med i mörkret. Den billigaste från Clas Ohlson var det som köptes och som fungerar oklanderligt. Fungerade utmärkt under dagens 5 km runda.
Nu finns det inga ursäkter, målet är att komma under 105 kg vilket betyder att vi skall gå ner åtta kilo till. Fast med 9 månader borde det fungera. I morgon väntar styrketräning och cykel till och från jobbet.
Åkte ner till Kalmar redan på onsdagen för att få tid att
aklimatisera mig och reka lite av de sträckor som man skulle simma, cykla och
springa. Ner till Katrineholm hade jag en av Sjöräddningssällskapets båtar på
släp som använts under Runndagarna här i Falun. Lunch i Katrineholm och sedan
vidare mot Kalmar och min moster som utlovat husrum under två nätter innan jag
flyttade in på Statshotellet.
Torsdagen började med en rekning av cykelbanan både på Öland
och runt Läckeby. Min tålmodiga moster, som jag bodde hos, visade mig runt så
att jag kom rätt. Skönt att ha en bild av hur banan ser ut innan jag sätter mig
på cykeln. Resten av dagen spenderade jag på sjöräddningssällskapets station
där vi rekade simbanan och pratade bort lite tid innan det var dags för
”Pre-race meeting”. Vad många det var som skulle genomföra detta! Hela
tennishallen var full!
Fredagen ägnades från morgon till kväll med Sjöräddningen då
vi dels bevakade insimmet kl. 07 på morgonen samt även la ut läns och bojar för
banan. Jag lämnade sällskapet vid kl. 18 och gick upp till hotellet. Cykel och
påsar med ombyte hade jag redan lämnat in så nu skulle jag bara få en god natts
sömn innan det var dags. TEJNARE!
Hela natten var jag vaken med huvudvärk och magknip. Klockan
ringde 04:30 och jag hade nog inte sovit något. Magen värkte och för att
beskriva situationen kan ni titta på Nisse Hult här nedan. Spola fram till
06:11 så får ni en målande beskrivning av hur jag hade det med undantaget att
jag kom till toaletten. TRE gånger!!! Nu var jag i vart fall tömd på allt som
kunde komma ut. Frukosten var smaklöst och jag var så skärrad av magproblemen
att jag knappt fick i mig något.
Simningen började bra då jag startade med sista gänget och
lyckades få kramp i vänster vad först efter 800 meter. Starkt jobbat! Lyckades
simma ur denna kramp men fick sedan kramp i båda benen vid 2000 meter. Kändes lite
bittert att behöva bryta men även detta släppte efter några hundra meter vilket
gjorde att jag fortsatte. Magen värkte hela simningen men lite mindre när jag
vinglade upp på bryggan efter 1 timme och 57 minuter i vattnet. Nöjd då jag ännu inte hade kräkts.
Där i orange badmössa vinkas det.
Det tog tio minuter att byta till cykel och nu kändes magen
helt ok. Tog en stor smörgås av sju som jag förberett för färden och drack en
flaska sportdryck under resan över Ölandsbron. Det skulle jag inte gjort. Magen
fullkomligt skrek åt mig hur dum jag var som gav den något att bearbeta. Resten
av de 17 milen gick jag främst på vatten, hemmagjord sportdryck samt magknip.
(Djävlas magen med mig djävlas jag tillbaks blev mitt nya mantra.) Resterande
smörgåsar slängde jag och la i vattenflaskor i väskan på styret.
Det var blåsigt på Öland och på väg tillbaks till fastlandet
hälsades vi av en hagelstorm. Blev lite kall och fick annat att tänka på än
magont. I vart fall tills det var dags att byta till löpning efter att ha
suttit i sadeln i över sex timmar.
Detta byte tog 20 minuter då jag nogsamt valde att smörja in
fötterna i vaselin och även andra utsatta ställen. Skav var det sista jag ville
ha på marathon. Sprang ut och allt kändes helt ok första varvet. Publiken var
grymt inspirerande och alla som hejade under vägen fullkomligt lyfte fram mig.
Jätteroligt. Än roligare var det att se killarna från sjöräddningen vara på
plats och heja. Tack det värmde. Det enda som störde var en molande värk som
tilltog i magen.
Mest nöjd över kepsen
Andra varvet på löpningen kom magproblemen tillbaks på
riktigt och jag fick gå tre kilometer för att det inte skulle ske en olycka.
Efter detta böt jag taktik och drack enkom vatten och cola samt åt druvsocker.
Efter ett segt tredje varv kändes en euforisk glädje att få
komma i mål framhurrad av publik och kamrater. Detta var helt otroligt, det
bästa jag varit med om.14 timmar
och 48 minuter kom jag in på. Helt klart nöjd med tanke på hur illa det var med
magen och krampen under simningen.
Där går vi i mål!
Summa summarum så kommer jag att göra om detta 2016.
Lärdomen är att kolla magen ordentligt innan start och se till att bara äta
sådant som jag vet fungerar. Sportdryck och bars må vara bra men jag skall
avstå detta nästa gång och köra min egen blandning. Tanken var att jag skulle
ta min triathlon cykel men då den inte var riktigt inställd valde jag min
pendelracer. Detta var ett lyckokast och det var flera på dyra triathloncyklar
som muttrade när jag körde om dem med min styrväska full med vatten och
backspeglar på styret. Jag var nog dessutom rätt ensam om att köra med en
Brooks sadel i läder.
Because I am an Ironman
Att jag tog tid på mig i bytena mellan disciplinerna och såg
till att njuta av loppet, landskapet och publikstödet gjorde att detta lopp
blev det roligaste jag genomfört så här i backspegeln. Fast när man satt
spyfärdig med kramp i magen på cykeln i 50 km/h ner för backarna var det kanske
inte så kul. Men det är glömt.
Det har varit en varm dag och det känns ganska skönt att få springa tidigt på morgonen för att slippa den värsta värmen. Körde ett distanspass på 9,5 km blandat asfalt och ganska kuperad terrängspår. Gick bra men det var skönt att få komma hem och vila ut efter turen. Är fortfarande orolig för hur i helsike jag skall klara Ironman.
På kvällen var det dags för en cykeltur på triathloncykeln för att justera in styret som inte riktigt har varit bekvämt. Bestämde efter rundan att jag måste höja hela härligheten för att sitta bättre. Det blev en fin tur genom vackra delar av Gagnef med omnejd.
Fin utsikt från cykeln
Dagens nya projekt blev en paketcykel modell äldre. Ser verkligen fram mot att få ordning på denna för att kunna köra till affären för att handla utan att behöva ta bilen. Som sagt livet är fullt av projekt som ännu inte påbörjats, avslutats eller för den delen upptäckts.
Körde ett långpass löpning i dag inför Ironman i Kalmar och kom att tänka på att fler och fler är ute på eller i vattnet under utövandet av olika sporter och extrem event. Det låter kanske lite konstigt men med tanke på hur sporter som triathlon, swimrun med flera använder vatten som ett viktigt element för att träna och tävla i. "Ja ha?" Tänker en del, vad har detta med sjöräddningen att göra? Jo en olycka i skärgården på en kobbe ställer en hel del krav på den organisation som skall hämta dig.
Det är inte helt lätt att transportera en person med hjärnskakning, brutet lårben eller svårt stukad fot. Under tävlingar finns det stora organisationer som är igång men under träning är det inte riktigt samma uppställ. Möjligen har man med sig en träningskamrat men orkar hen simma hem med dig? Eller orkar hen att bogsera in dig och din kajak när du gått runt och slagit huvudet i botten?
Sjöräddningssällskapet grundades för att rädda skeppsbrutna men har i dag stora möjligheter att köra ut amulanspersonal samt har själva utbildning och resurser i form av IVPA (I Väntan På Ambulans) Detta betyder att de kan göra betydligt mer än första hjälpen. Inom femton minuter lämnar de kajen när de fått ett larm.
Enda triathloncykeln med medlemsmärke?
Jag tror att ett sätt att säkerställa att vi kan få den hjälp vi behöver när olyckan är framme är att bli medlem i sjöräddningssällskapet. 700 kr per år är ju inget jämfört med vad ett par kolfiberhjul kostar till cykeln. Dessutom finns de till för sina medlemmar om ni nu är klantiga och behöver få båten bogserad på grund av motorhaveri (typ soppatorsk) eller behöver annan hjälp ute på sjön.
Tror inte denna cykel hamnar i sjönöd men ett coolt märke är det.
