Med båt på Tansen till båthuset

Efter en skön cykeltur igår med efterföljande pizza med cykelgänget var vilodagen spikad att avnjutas vid sommarstugan. Båthuset gjordes klart och den gamla ekan kom ut.

En gammal trotjänare i gran rör sig i sakta mak över sjön.

Snart klart. Kajaker och kanoter skall husera här.

Naturligtvis kom det två gäng från var sitt håll på sjön och möttes mitt för oss. De hade kräftskiva och väldigt trevligt även om sången var lite blygsam.

Flottar med party.

Slutligen en Dalkulla samt trötta ben!

Tog en lång promenad i dag på lunchen och passade på att gå ur träningsvärken efter gårdagens cykel- och löppass. Måste säga att det inte var kul att börja springa efter en lång cykeltur. Men har man givit sig in i leken måste man tåla den. Ironman kräver offer har jag hört. Mitt första kombinationspass med cykel och löpning är avklarat och i dag var det vilodag. SKÖNT!

På promenaden passerade jag en av min topp tio listas sevärdheter i industrilandskap. Har länge vurmat för dessa industriella saker som försvunnit från vår vardag utan att någon märkt det. Vi pratar om telefonledningar, fabriksskorstenar, stinsar och framför allt transformatorstationer. I Falun står en Dalkulla och inväntar trötta flanörer som vill vila benen i hennes skugga. Dalkullans utseende är för mig lite typiskt för Dalarna då transformatorstationerna i Västergötland var smala och höga utan midja och kjol.

Vacker Dalkulla med porslinsisolatorerna kvar. 

Att skapa ett baspass inför Lidingö!

Ett skönt pass i löpspåret med tio varv i backen gjorde gott efter löprundan i söndags. Mjuka upp stela ben som ännu inte riktigt vill det jag vill. Men nu laddar vi för morgondagens combo med fyra mil cykel och en mil löpning. Backträning är grymt roligt.

Monsiuer Parc och Boulais provar backträning med motor.

Har funderat på att skapa en basvecka som skall innehålla mitt basbehovet av träning. Inte det jag vill träna, det jag tror att jag hinner träna när dygnet har 48 timmar utan det som min mor tror att jag kommer att åstadkomma. Det betyder mycket löpning en del simning och lite cykel så här på slutet av sommaren inför Lidingöloppet.

Harald Berger inför starten i Lidingöloppet.
Ångrar att han inte styrketränat lite.

Klart är att jag simmar varje torsdagsmorgon fram till jul för att lära mig Crawl (uttalas KRÅL). Ett slags simsätt som verkar populärt bland triathleter. Själv föredrar jag bröstsim då det är bäst för nordiska klimat enligt livräddningssällskapet. Enligt en intervju på radio kom man lättare upp ur isvakar med mera med hjälp av bröstsimmets bentag. Nu hoppas jag att vi slipper isflak i Köpenhamn i augusti så det blir crawl som gäller för mig ett tag framöver. Men jag lovar att bära isdubbar utifall.

Som det ser ut blir träningen som följer inför Lidingöloppet:
Måndag: Löpning styrka
Onsdag: Löpning teknik
Torsdag: simning
Lördag: Löpning långpass
Cykel där det passar och när andan faller på.

Semesterns sista runda, Ironmans första!

Semesterns sista runda gick runt Djura i ett 5.50 tempo för att förbereda inför Lidingöloppet. Sedan blir det mer allvar då det är dags att lägga upp programmet inför Ironman i Augusti 2014.

Frågan är egentligen varför man ger sig in i denna veritabla galenskap och hur kom man på att man skulle simma 3800 meter, cykla 18 mil och springa 42 kilometer i ett sträck. Efter ett visst sökande hittade jag svaret.

Så nu är det dags att träna som Chucken! För i augusti 2014 är det dags för mig att köra Ironman i Köpenhamn. Målet är att komma runt utan att bryta. Dessutom skall jag köra som jag brukar genom att försöka njuta mig igenom hela härligheten.

Efter att det är klart skall dödaren trimmas så jag kan börja med riktig road racing. Ungefär som detta!

Fast först måste jag nog lära mig simma!

Blod , tvätt och justering!

dagen inleddes med besök på blodcentralen för tappning av blod. Något alla bör göra! Fick bronsmedalj för tre års blodgivning. Gåvan som man kan få bad jag dem skänka till Barncancerfonden.

Ingen bloddopning men behövlig avtappning inför midsommar 

Vid hemkomsten togs cyklarna ut och tvättades av innan det var dags för justering. Vardagscykeln får ny styrlinda på höger sida samt justering av växlar som trilskats under den senaste tiden.

Bara en sida denna gång. 

Racern får genomgång efter Vätternrundan och justering av diverse länkage. Känns skönt att allt funkar bra nu inför fortsättningen av sommarens cykelturer.

Det blev en liten tur på stålracern som nu plockats ut för traditionsenlig färd till Sandstugan där Midsommar skall firas.

Rapport från SUPER15.

Vätternrundan kan av en del beskrivas som en religiös upplevelse. Själv har jag en mer sekulariserad syn på detta och låter frälsningskonrollen i Tiveden ta hand om det religösa och så fixar jag själva cyklandet. För i år var det start kl. 20.30. Jag och Fredrik tog bilen från Falun kl. 10.00 efter en väl genomförd frukost på Grand Hotel.

Jag tankar och Fredrik talar i telefon.

Väl framme på Korpen i Motala började urpackning och iordningställande av cyklar. Redan här märks skillnaden på upplägget mellan mig och Fredrik. Jag skall ha med mig lite bra att ha saker samt en del kläder. Fredrik kör slimline vilket betydde att han blev väldigt stressad när hans tidigare så genomtänkta minimalistiska utrustning utökades med ett inpasseringskort. Det väger ju jättemycket! Men så skulle han runt på 8 timmar medan jag skulle runt på 15 timmar. SUB8 mot SUPER15.

Bra att ha grejer innan själva packningen skall ner. Tre lampor, ett däck, förstaförband, skruvmejsel
sidavbitare, regnskydd och lite buntband.  Fredrik rös när han tog bilden. 

Själv hade jag väska på styret samt en sadelväska med två slangar, kolsyrepatroner, däckverktyg, två par handskar och ett multiverktyg. Man vet aldrig vad som kan hända under 30 mil. Fredrik undrade om jag var en ambulerande cykelverkstad med tillhörande lager som var ute och cyklade.

Starten vid 20.30 var mycket lugn och i motvinden trampade vi i väg mot Jönköping för att äta köttbullar och få medvind. Mitt mål med resan var att stanna på alla depåer och verkligen njuta av turen samt möta solen i höjd med Karlsborg. Och vilken morgon det var. Underbart att efter en kort men blåsig natt se solen stiga upp över Vättern.

I Fagerhult stod Skambussen och väntade. 

Fortsättningen på loppet blev helt i min smak med många personliga möten under depåstoppen och många glada skratt utmed banan. Jag vet att en del vill åka på under 8 timmar eller ännu hellre 6 men för mig är Vätternrundan träningen inför själva loppet och loppet i sig en trevlig tur där man pratar, fikar och formligen njuter sig igenom 30 mil av ett oerhört vackert landskap. Bara känslan att kl. 03.40 tyst åka förbi en kohage där kreaturen låg och sov i lugn och ro med Vättern i bakgrunden, eller att ljudlöst glida igenom en sovande stad vid kl. 04.00 när solen går upp är en fantastisk upplevelse. Att dessutom göra det för egen maskin med 20 000 andra är rent galet. Fast tyvärr njöt nog alla inte av rundan då tidshets och förlorade träningspass grusade planer som lagts upp.

Själv kommer jag aldrig att köra rundan under 14 timmar knappast under 15 heller för då hinner man inte se allt, fika mycket och framför allt träffa härliga cyklister som har ett mål. Att komma i mål!

Målgång för Greve Monocle efter 14 timmar och 51 minuter.
Eller än bättre! Efter över tre timmars fikande!

Vi syns i någon depå nästa år!

Med kramp på Djurgården mot Vättern!

Då var Stockholm Marathon avslutad och jag måste säga att det kändes skönt att efter målgången duscha och gå hem till min moster och morbror på middag.

Vi var ett gäng som tog t-banan till Stadion den 1 juni.

Dock kan maran lämna övrigt att önska. Jag gick ut i ett 6.20 min/km tempo för att komma i mål på en hyfsad tid. Men redan vid Etnografiska på Djurgården började krampen komma smygande i vaderna, låren och magen. Blev till att sakta ner och stretcha många gånger under den sista delen av maran. Massage vid Rolambshovsparken gav ny energi i benen men försämrade min tid ytterligare. Men det värsta av allt är att jag glömde njuta av loppet. Detta var sista gången som jag försöker mig på en tid. Bättre att njuta av loppet och låta det bli en överraskning vilken tid det blir än att i onödan plåga sig. Det viktiga är ju träningen inför loppen.

Nu är det vätternrundan om två veckor och då måste stelhet och kramp försvinna.

En aerodynamisk ställning garanterar hög fart.
Notera reservslangens placering.