Vätternrundan ger perspektiv och upptäckter!

I dag cyklades det lite inför Vätternrundan och turen gick genom byarna Nordbäck, Västerfors, Djura och Rälta. Det finns mycket att se under dessa turer men kanske roligast är att se hur allt fler entusiaster vaknar till liv efter vinterdvalan. Eller vad sägs om denna skatt som påträffades i Rälta?

En Fram King Fulda under renovering. 

Strömlinjeformad kaross.

Antydan till raketfenor för bakljusen

Ram för raketforskare, eller grovsmeder!

Denna oerhört fantastiska Fram King Fulda toppar 75 km/h har tre växlar framåt och en bakåt samt elstart enligt dåtidens reklam. Dessutom är den bäddbar för två personer. Perfekt fordon att ta till Vätternrundan när man måste sova sex timmar efter genomfört lopp. Fast då får nog ägaren skynda på lite med renoveringen. Fast visst är det ganska kul att man 1957 tyckte att detta var lyx? Det ger perspektiv när vi skall ha air condition, bildskärmar och navigator. Skall bli spännande att se hur våra moderna bilar renoveras om 60 år.

På vägen hem passerades denna bedagade skönhet. En Alfa Romeo GTV från 1970 talet. Grym patina och med en underbar teknik under skalet. Går nog lite fortare än 75 km/h. Men även här får nog ägaren renovera lite innan.

En mycket ovanlig modell då alla övriga rostat bort. 

Om konsten att passera nålsögat både med 2CV och cykel.

Efter en helgs meckande med min 2CV är det dags att passera nålsögat. Bilbesiktningen hägrar och med den en stundande arbetsorder på vad som måste göras. Det är lite svårt att hitta en anledning till min kärlek för denna bil men följande klipp kanske kan förklara mitt förhållande till denna enkla tingest.

En tämligen enkel konstruktion som sedan 1948 frälst en hel värld av människor som tycker om enkelhet och genialitet.

Nu till cykeln som även den har ett nålsöga att passera. Racern skall plockas fram och gås igenom den 1 maj. Nya ekrar behövs till bakhjulet eller skall jag köpa nya hjul? Kostnad för tio ekrar är 100 kronor vilket kommer att ge en stunds pyssel. Annars börjar det närma sig Stockholm Maraton och träningen ligger jag som vanligt efter med. I morgon får vi fira bilbesiktningens nedslag med en långrunda. 2 mil till att börja med får duga.

Monsieur Pipal vid sin nya VéloSolex 45 levererar breven i tid.
Han har inga problem med ekrarna.

Citroën 2CV enkelhet och hur jag hatar SAAB!

I dag var det dags att plocka fram min Citroen 2CV ur vinterdvalan som varat allt för länge. Tur är väl det då SAAB:en behagade dö i en hastighet av 90 km/h. Inga som helst tecken på infarkt eller liknande innan dödsögonblicket gavs. Den gick igång en kort stund i 20 sekunder innan den drog sin absolut sista suck för att omfamnas av skrothimlen. Eller i vart fall till jag har råd att köpa väldigt dyra delar som skall bytas. Citroën 2CV är det billigaste man kan ha på fyra hjul enligt min mening. Inget datasystem, inga styrboxar och helt analog i sitt uppförande. En konstruktion från 1948 som var oförändrad till 1987 då min bil byggdes.

Gullan väntar otåligt på att få komma ut. 

Första åtgärd blev att ta av motorhuv och framskärmar. En åtgärd som brukar ta ca 10 minuter om man tar det lugnt. Framlamporna sitter på en egen ställning och behöver inte tas bort. Det är mycket lättare att fixa en bil utan skrymmande plåtdelar i vägen. Tänk om SAAB tänkt på det!

Se så lättåtkomligt allt blev i motorrummet. Gullan provkörs alltid utan motorhuv och skärmar.

Första åtgärd blev byte av olja och filter vilket är rätt ointressant att fota. Dock märkte jag att generatorremmen var rätt sprucken när jag ställde tändningen, Böjprovet (Böj remmen åt fel håll) visade tydligt att den snart skulle ha gått av. SAAB har en multiribbrem som är stört omöjlig att byta utan att först skruva av höger framdäck.

Några millimeter till och Gullan hade blivit strömlös.

Nästa steg var ventiljustering vilket tar lite tid ca 15 minuter men är väl värt besväret. Gapet skall vara 0,35 mm. Med hjälp av startveven vevades motorn runt medan avgas- respektive insugsventilerna justerades. Bilen har bara två cylindrar vilket ger fyra ventiler att justera.

Ventilkåpan är av och ventilfjädrar och bryggor är blottade

0,35 mm är tillåtet spel.

 Som sagt: Citroënen är redo för sin vårpremiär efter en totalgenomgång av tändsystem, ventiler och rundsmörjning. SAAB:en står fortfarande död på uppfarten.

Tvätt innan lackering!

I dag togs kompisens cykel ut i vårsolen och tvättades av riktigt med tjärlösning och bilschampo. Rätt mycket olja med mera har stänkt ner ramen. Nu återstår nedslipning eller om den skall blästras, vi får se hur det blir. Färgvalet är klart och den kommer att bli ...

Infästningen till cykelstödet är riktigt rostigt. Detta är den bra sidan.
Dags att plocka fram tapetklister och citronsyra. Oljan från kedjan syns på det bortre staget.

Efter detta blev det däckbyte till sommardäck på grannens bil för att riktigt garantera ett snöoväder till veckan. Därför passade jag på att plocka undan snöskyffeln för att säkerställa ett riktigt snökaos. Det gäller att gardera sig ordentligt.

Madam Poir och Mademoiselle Boir njuter av solen vid en vältvättad VeloSolex.
I bakgrunden breder vägen till framtiden ut sig.

Tällberg, Monarped och ett projekt till

Då var stunden för bekännelse inne! Monarpeden är klar och inväntar varmare klimat för att göra debut som fortskaffningsmedel. Undertiden är den inkörd tillsammans med DÖDAREN i källaren. Lite skrämmande med tanke på att Monarpeden har konkurrerat ut DÖDAREN som fortskaffningsmedel på längre sträckor. Tycker mig se hur DÖDAREN luta lite mot Monarpeden för att sätta in en avgörande buckla.

Nyfixad motor, ny kedja och en gammal patinerad moppe.
Livet är underbart om det inte vore för DÖDAREN.

Ett nytt projekt har anlänt till garaget, en kamrat ville att jag skulle fixa lite med hennes cykel då den gick lite dåligt och var lite rostig. Det tog en halvtimme sedan var allt nerplockat i en konsumlåda.

Före den så berömda GANSME demonteringen.

Efter! 

Nå väl denna skall nog komma ihop i ett stycke så småningom. Först skall färg inhandlas samt ett nytt vevparti som var tämligen uselt. Frågan är vad cykeln skall få för namn, Sjösala känns lite för sörgårdsidyll. Kanske Falu Rock Bike! Kanske skall fråga ägarinnan innan jag döper den. Eller så gör jag det inte.

Nu inväntas väder för att ta ut DÖDAREN. Kan inte nog förklara min kärlek för detta fordon. Kanske är det genetiskt men franska fordon med sin enkelhet i all briljans gör att de är oerhört tekniskt avancerade. Eller så är det bara för att man är cool om man har en eller snarare häftig. Se här!

Storfiskaren (eller hur jag blev med renoveringsobjekt)

Vid den dagliga promenaden över flottbron i Gagnef låg solen i rätt vinkel och vattnet var klart. När vi tittade ner i vattnet såg vi en hel del timmer från flottningen som skedde förr i Dalälven. Men framför allt fastnade mina ögon på något som blänkte på två till tre meters djup.

I mitten av bilden ser man framhjulet

Sagt och gjort gick jag hem och hämtade en dragg och kastade i. Döm av min förvåning av vad jag fick på kroken.

Det blev napp! En Crescent.

Vid genomgång visade det sig att cykeln hade en namnskylt med ägarens namn och gatuadress, via Hitta.se ringde jag upp ägarinnan. Hon var mycket förvånad då det var längesedan cykeln försvann. Dock ville hon inte ha tillbaks den. Jag lovade att skicka namnbrickan och lite bilder på cykeln till henne.

Nu till den stora frågan! Vad skall vi göra med denna cykel? Hjulen har hållit lufttrycket och den rullade fint hem. Rost på kedja och annat men inget allvarligt. Skulle tippa att ny kedja och lite småfix så har man en ganska bra cykel. Till min glädje har den faubervev vilket gör livet än roligare för er som känner till denna religiösa sekt.

Sista resan! Eller hur jag blev helt klar med något!

Då var det dags att erkänna att Vasaloppet är historia. Aldrig mer klingar nu mina rop angående detta lopp. Inte för att jag inte orkar utan för att jag kommer från Västergötland. Jag har aldrig varit en skidåkare och att konstant i 90 kilometer oroa mig för branta nedförsbackar och spårbyte (nej jag kan inte trots två års träning byta spår utan att välta) därför kommer min skidhistoria sluta här. Tänkte som ett manifest låta skidorna vara kvar vid skidinlämningen men kom fram till att de gör större nytta hemma. Kanske kan man elda med dem.

Nu till dagens händelse!
Det hela började redan i går när jag och Fredrik tog bussen till Sälen. Jag pratade som vanligt med allt och alla medan Fredrik hade en mer laid back attityd. Han är snabbast i spåret det räcker. dagen avslutades med det traditionella besöket vid ingången till starten.

Morgon med kaffe, gröt och ångest innan vi kl. 06.00 befann oss nere i Bergaby där starten ligger. Skidorna lades ut och hej kom och hjälp mig vad råkallt det var. Värmetält med mera var välkomna besöksmål innan vi skidade i väg.

Väldigt många frös och skulle dricka blåbärssoppa i Evertsberg.
Vad de inte visste var att Evert inte var hemma.

Jag vann över Fredrik de första 200 metrarna innan han kom loss ur sitt spår och med några snabba skär  korsade mitt spår, skrek hej då och kom aldrig igen. Men en bra tid fick han 5 timmar och 20 minuter.

Med fem meters försprång slog jag Fredrik.
Men han hävdade att vi skulle åka åt andra hållet.
Fredrik i trendkänslig mössa och moderiktigt röd tröja. 

Loppet i sig var odramatiskt förutom vurpor vid spårbyte och i en backe, annars hände inget spännande. Målet att komma under nio timmar löste sig för mig men det hade gått snabbare om jag sluppit valla om tre gånger. Tillslut tog jag halva burken med röd klibbig valla under skidorna och då hade jag fäste även om det kändes som att gå i pumps (Fråga inte varför jag vet hur det känns)

Nu återstår tre lopp till för att ta min andra klassiker. Sedan blir det triathlon.