Rapport från SUPER15.

Vätternrundan kan av en del beskrivas som en religiös upplevelse. Själv har jag en mer sekulariserad syn på detta och låter frälsningskonrollen i Tiveden ta hand om det religösa och så fixar jag själva cyklandet. För i år var det start kl. 20.30. Jag och Fredrik tog bilen från Falun kl. 10.00 efter en väl genomförd frukost på Grand Hotel.

Jag tankar och Fredrik talar i telefon.

Väl framme på Korpen i Motala började urpackning och iordningställande av cyklar. Redan här märks skillnaden på upplägget mellan mig och Fredrik. Jag skall ha med mig lite bra att ha saker samt en del kläder. Fredrik kör slimline vilket betydde att han blev väldigt stressad när hans tidigare så genomtänkta minimalistiska utrustning utökades med ett inpasseringskort. Det väger ju jättemycket! Men så skulle han runt på 8 timmar medan jag skulle runt på 15 timmar. SUB8 mot SUPER15.

Bra att ha grejer innan själva packningen skall ner. Tre lampor, ett däck, förstaförband, skruvmejsel
sidavbitare, regnskydd och lite buntband.  Fredrik rös när han tog bilden. 

Själv hade jag väska på styret samt en sadelväska med två slangar, kolsyrepatroner, däckverktyg, två par handskar och ett multiverktyg. Man vet aldrig vad som kan hända under 30 mil. Fredrik undrade om jag var en ambulerande cykelverkstad med tillhörande lager som var ute och cyklade.

Starten vid 20.30 var mycket lugn och i motvinden trampade vi i väg mot Jönköping för att äta köttbullar och få medvind. Mitt mål med resan var att stanna på alla depåer och verkligen njuta av turen samt möta solen i höjd med Karlsborg. Och vilken morgon det var. Underbart att efter en kort men blåsig natt se solen stiga upp över Vättern.

I Fagerhult stod Skambussen och väntade. 

Fortsättningen på loppet blev helt i min smak med många personliga möten under depåstoppen och många glada skratt utmed banan. Jag vet att en del vill åka på under 8 timmar eller ännu hellre 6 men för mig är Vätternrundan träningen inför själva loppet och loppet i sig en trevlig tur där man pratar, fikar och formligen njuter sig igenom 30 mil av ett oerhört vackert landskap. Bara känslan att kl. 03.40 tyst åka förbi en kohage där kreaturen låg och sov i lugn och ro med Vättern i bakgrunden, eller att ljudlöst glida igenom en sovande stad vid kl. 04.00 när solen går upp är en fantastisk upplevelse. Att dessutom göra det för egen maskin med 20 000 andra är rent galet. Fast tyvärr njöt nog alla inte av rundan då tidshets och förlorade träningspass grusade planer som lagts upp.

Själv kommer jag aldrig att köra rundan under 14 timmar knappast under 15 heller för då hinner man inte se allt, fika mycket och framför allt träffa härliga cyklister som har ett mål. Att komma i mål!

Målgång för Greve Monocle efter 14 timmar och 51 minuter.
Eller än bättre! Efter över tre timmars fikande!

Vi syns i någon depå nästa år!