Med kramp på Djurgården mot Vättern!

Då var Stockholm Marathon avslutad och jag måste säga att det kändes skönt att efter målgången duscha och gå hem till min moster och morbror på middag.

Vi var ett gäng som tog t-banan till Stadion den 1 juni.

Dock kan maran lämna övrigt att önska. Jag gick ut i ett 6.20 min/km tempo för att komma i mål på en hyfsad tid. Men redan vid Etnografiska på Djurgården började krampen komma smygande i vaderna, låren och magen. Blev till att sakta ner och stretcha många gånger under den sista delen av maran. Massage vid Rolambshovsparken gav ny energi i benen men försämrade min tid ytterligare. Men det värsta av allt är att jag glömde njuta av loppet. Detta var sista gången som jag försöker mig på en tid. Bättre att njuta av loppet och låta det bli en överraskning vilken tid det blir än att i onödan plåga sig. Det viktiga är ju träningen inför loppen.

Nu är det vätternrundan om två veckor och då måste stelhet och kramp försvinna.

En aerodynamisk ställning garanterar hög fart.
Notera reservslangens placering.