Om konsten att passera nålsögat både med 2CV och cykel.

Efter en helgs meckande med min 2CV är det dags att passera nålsögat. Bilbesiktningen hägrar och med den en stundande arbetsorder på vad som måste göras. Det är lite svårt att hitta en anledning till min kärlek för denna bil men följande klipp kanske kan förklara mitt förhållande till denna enkla tingest.

En tämligen enkel konstruktion som sedan 1948 frälst en hel värld av människor som tycker om enkelhet och genialitet.

Nu till cykeln som även den har ett nålsöga att passera. Racern skall plockas fram och gås igenom den 1 maj. Nya ekrar behövs till bakhjulet eller skall jag köpa nya hjul? Kostnad för tio ekrar är 100 kronor vilket kommer att ge en stunds pyssel. Annars börjar det närma sig Stockholm Maraton och träningen ligger jag som vanligt efter med. I morgon får vi fira bilbesiktningens nedslag med en långrunda. 2 mil till att börja med får duga.

Monsieur Pipal vid sin nya VéloSolex 45 levererar breven i tid.
Han har inga problem med ekrarna.

Citroën 2CV enkelhet och hur jag hatar SAAB!

I dag var det dags att plocka fram min Citroen 2CV ur vinterdvalan som varat allt för länge. Tur är väl det då SAAB:en behagade dö i en hastighet av 90 km/h. Inga som helst tecken på infarkt eller liknande innan dödsögonblicket gavs. Den gick igång en kort stund i 20 sekunder innan den drog sin absolut sista suck för att omfamnas av skrothimlen. Eller i vart fall till jag har råd att köpa väldigt dyra delar som skall bytas. Citroën 2CV är det billigaste man kan ha på fyra hjul enligt min mening. Inget datasystem, inga styrboxar och helt analog i sitt uppförande. En konstruktion från 1948 som var oförändrad till 1987 då min bil byggdes.

Gullan väntar otåligt på att få komma ut. 

Första åtgärd blev att ta av motorhuv och framskärmar. En åtgärd som brukar ta ca 10 minuter om man tar det lugnt. Framlamporna sitter på en egen ställning och behöver inte tas bort. Det är mycket lättare att fixa en bil utan skrymmande plåtdelar i vägen. Tänk om SAAB tänkt på det!

Se så lättåtkomligt allt blev i motorrummet. Gullan provkörs alltid utan motorhuv och skärmar.

Första åtgärd blev byte av olja och filter vilket är rätt ointressant att fota. Dock märkte jag att generatorremmen var rätt sprucken när jag ställde tändningen, Böjprovet (Böj remmen åt fel håll) visade tydligt att den snart skulle ha gått av. SAAB har en multiribbrem som är stört omöjlig att byta utan att först skruva av höger framdäck.

Några millimeter till och Gullan hade blivit strömlös.

Nästa steg var ventiljustering vilket tar lite tid ca 15 minuter men är väl värt besväret. Gapet skall vara 0,35 mm. Med hjälp av startveven vevades motorn runt medan avgas- respektive insugsventilerna justerades. Bilen har bara två cylindrar vilket ger fyra ventiler att justera.

Ventilkåpan är av och ventilfjädrar och bryggor är blottade

0,35 mm är tillåtet spel.

 Som sagt: Citroënen är redo för sin vårpremiär efter en totalgenomgång av tändsystem, ventiler och rundsmörjning. SAAB:en står fortfarande död på uppfarten.

Tvätt innan lackering!

I dag togs kompisens cykel ut i vårsolen och tvättades av riktigt med tjärlösning och bilschampo. Rätt mycket olja med mera har stänkt ner ramen. Nu återstår nedslipning eller om den skall blästras, vi får se hur det blir. Färgvalet är klart och den kommer att bli ...

Infästningen till cykelstödet är riktigt rostigt. Detta är den bra sidan.
Dags att plocka fram tapetklister och citronsyra. Oljan från kedjan syns på det bortre staget.

Efter detta blev det däckbyte till sommardäck på grannens bil för att riktigt garantera ett snöoväder till veckan. Därför passade jag på att plocka undan snöskyffeln för att säkerställa ett riktigt snökaos. Det gäller att gardera sig ordentligt.

Madam Poir och Mademoiselle Boir njuter av solen vid en vältvättad VeloSolex.
I bakgrunden breder vägen till framtiden ut sig.

Tällberg, Monarped och ett projekt till

Då var stunden för bekännelse inne! Monarpeden är klar och inväntar varmare klimat för att göra debut som fortskaffningsmedel. Undertiden är den inkörd tillsammans med DÖDAREN i källaren. Lite skrämmande med tanke på att Monarpeden har konkurrerat ut DÖDAREN som fortskaffningsmedel på längre sträckor. Tycker mig se hur DÖDAREN luta lite mot Monarpeden för att sätta in en avgörande buckla.

Nyfixad motor, ny kedja och en gammal patinerad moppe.
Livet är underbart om det inte vore för DÖDAREN.

Ett nytt projekt har anlänt till garaget, en kamrat ville att jag skulle fixa lite med hennes cykel då den gick lite dåligt och var lite rostig. Det tog en halvtimme sedan var allt nerplockat i en konsumlåda.

Före den så berömda GANSME demonteringen.

Efter! 

Nå väl denna skall nog komma ihop i ett stycke så småningom. Först skall färg inhandlas samt ett nytt vevparti som var tämligen uselt. Frågan är vad cykeln skall få för namn, Sjösala känns lite för sörgårdsidyll. Kanske Falu Rock Bike! Kanske skall fråga ägarinnan innan jag döper den. Eller så gör jag det inte.

Nu inväntas väder för att ta ut DÖDAREN. Kan inte nog förklara min kärlek för detta fordon. Kanske är det genetiskt men franska fordon med sin enkelhet i all briljans gör att de är oerhört tekniskt avancerade. Eller så är det bara för att man är cool om man har en eller snarare häftig. Se här!