Studentcykel!

Efter att ha varit på Mopedernas Woodstock i Borlänge denna helg körde jag VéloSolexen i värdig fart hem över Bäsna. Lions hade loppis där och döm av min förvåning om inte en Hinden stod slarvigt lutad mot en massa andra mindre värda cyklar. (Merida, Monark och Crescent för att nämna några)

I ilfart begav jag mig hem (Toppade minst 30 i utförsluten) ganska ovärdigt faktiskt,  kastade in cykelstället i bilen och körde tillbaks till Bäsna något svettig, fanns den kvar? Yes! 50 kronor fattigare kom så cykeln hem. Hinden snabb som vinden.

Herrcykeln för 50 kr flankerad av damcykeln vi hade tidigare.
Samma färgkod på de båda och samma fabrikat: Hinden från Uppsala

Nu fick sonen som skall studera i Stockholm fixa med cykeln som skall bli hans studentcykel. Våga Vägra SL. Efter genomgång kom vi fram till att endast bakhjulet behöver ny fälg och kedjan behöver en rejäl upputsning. Mitt förslag att byta kedja till en ny föll inte i god jord då detta skulle trippla kostnaden för cykeln. En gammal fin fälg hittades i 635 storlek i skrothörnan så i morgon skall hjulet ekras om och lagren smörjas.

Glömde näsan att berätta det viktigaste. Förra året var det INGEN VéloSolex på Mellstaträffen. I år var det två Dödaren och en från Avesta. Resan till Mellsta tog 45 - 50 minuter med ett snitt på 27 km/h. Bränsleförbrukningen tur och retur understeg en liter vilket innebär strax under 0,2 liter / milen. Kostade med andra ord 14 kronor att åka 5 mil. Tanken rymmer 1,5 liter så jag borde komma till och från jobbet på en tank dvs 8 mil.

Dödaren kom först följt av en mycket fin 3800. 

En kort runda med en "Dödare"

Dags att göra skäl för namnet på denna blogg. Den Svarte plockades fram ur källaren och luftades. Efter en första underbar tur om 25 meter genomfördes lite reparationer innan vi ånyo kunde ge oss av. Kontroll före avfärd har inte varit min starka sida. Efter bara 15 minuter infinner sig frågan om man kan färdas bättre? Om man kan färdas mer biodynamiskt och om det ilande ljudet från lagerbanorna snart skall sluta? Svaret är självklart nej på alla med viss reservation för den biodynamiska delen. Men en sak står klar, VeloSolex är och förblir drömmarnas fordon. Som Sarkozys återkomst, en dröm fast utan uppvaknande.

Dessutom har den Svarte en "Dödare" ni vet den där lilla spaken som gör att motorn dör när man vrider på den. Min kompis har en Porsche Boxster, han har ingen dödare! Det har jag! 

Den svarte i sitt rätta element vid skylten som garanterar full gas!

Nåväl på lördag bär det av till Mellstaträffen för att visa upp en riktig moped vilket saknades förra året när vi var där.

En sak slog mig dock när jag var ute! Varför möter jag inga fler på VeloSolex nu när detta är det ultimata fordonet? Ett fordon som alltid gör sig bra även på bild.

8 av 10 säger att bikinitoppen är virkad
2 av 10 säger att vindskyddet fram förstör aerodynamiken.

Medaljens baksida!

Gårdagen ägnades åt rengöring och att gå igenom cykeln efter Mälaren runt som en lite koll att allt var ok efter loppet inför pendlingsturerna till jobbet som börjar i nästa vecka. Efter rengöring kunde det konstateras att allt var helt ok förutom två platta ekrar som vridit sig men detta får anstå till servicen inför vinterförvaringen.

Rengöring och sedan inspektion efter färd, sadeln från Brooks väl inplastad.

Ni som läst tidigare inlägg vet att vi hade ett bergspris under loppet som dök upp lite oväntat. Jag trodde att jag klarat mig helskinnad genom detta inferno av sprängsten men som sagt det hade jag inte.

Vass sten har skurit upp däcket från sidan. 

Nu skall vi se om detta håller ett tag till eller om det kommer att smälla när som. Förutom slang kommer jag nu ha med ett däck i packningen framöver. Hade det varit framdäcket hade jag bytt omgående men nu känns det inte lika riskabelt med ett bakdäck som är lite dåligt.

Jubileumsklassikern klar!

Efter att ha förberett mig på bästa sätt med glass, mackor och öl uppstod jag från de sovande kl. 04.20 för att hinna ut till Barkaby för att delta i starten av Mälaren runt, Sveriges äldsta cykellopp. Anledningen till detta var att detta lopp 1912 gick som tempolopp i olympiaden i Stockholm. För er som sett tempolopp i modern tid vet att de sällan är längre än 5 - 6 mil men detta var och är världens längsta olympiska tempolopp om 34 mil. Vinnare var Rudolph Lewis på tiden 10.42.

Utrustning för långfärd utan depåer och följebilar: Sadelväska med två slangar, verktyg och kolsyrepump. Väska på styret innehållande regnkläder, belysning, bananer och extra däck. Skärmarna åkte av innan start då solen sken.

Cykeln preparerades på bästa sätt och det var nog tur det med tanke på de oväntade förhållanden som dök upp under turen, mer om det senare.

Starten gick kl. 05.58 för de som ville köra för Rudolph Lewis award. Själv startade jag exakt två minuter senare med alla andra. Vi fick motorcykeleskort ut ur Stockholm och känslan av Tour de France infann sig omgående dock utan publik. 

Vi kör över Västerbron i morgonsol

Pölen som skall rundas

Vid Hallunda delades grupperna upp och jag gick med i fartgruppen som skulle hålla 28-30 km/h. Vi stannade först i Lundby efter 118 km för att köpa proviant. 

Lundbys livsmedelsbutik blev lite invaderad av cyklister.

 Efter Lundby drog vi vidare och jag började lära mig klungkörningens stora mysterium. Väldigt trevligt hade vi i klungan under vår färd samt ett oplanerat stopp för en kedja som hoppat av. När vi efter 150 km kommit fram till Torshälla var det dags för lunch på golfklubben. Köttfärslimpa, potatis, sås och lingonsylt samt kaffe var vad som stod på programmet vilket smakade utmärkt. 

Vidare färden bar mot Kungsör och sedan Köping där vi vid IC-Kiosken köpte lite läsk och glass samt fick den åtråvärda stämpeln. (Brevetlopp betyder att vi har ett papper som skall stämplas). 

IC som bensinmärke las ner för många år sedan men i Köping lever det kvar.

Nu börjar problemen. Redan innan Köping har en person kört av en eker på bakhjulet men han wobblar med oss i bra fart. Dock har vägverket beslutat att ge oss ett eget bergspris i form av en 7 km lång vägsträcka som man spritt ett krossat berg över. Sylvassa stenar ger inte mindre än tio punkteringar och en tidsförlust på ca 1.3 till 2 timmar.

Vi fortsatte sedan med ytterligare ett längre stopp för lagning av punkteringar (en person fick punka både fram och bak samtidigt) samt ett ekerbrott. Men skam den som ger sig. Min cykel höll, eller i vart fall var det vad jag trodde. Vid hemkosten noterade jag att däcket blivit uppskuret på sidan av en vass sten och slangen var på väg att komma fram. Väl i mål kl. 21.48 var jag rätt nöjd att ta mot medaljen. Den sista i min Jubileumsklassiker. Men det är inte den sista gången jag kör Mälaren runt, trevligare lopp får man leta efter och känslan att man måste fixa allt i gruppen gör att man håller ihop under hela resan runt Mälaren. Tack alla i fartgruppen för en oförglömlig dag.

Medaljens baksida heter träningsvärk