Nytt projekt "AREA 51"!

Nu är det dags att vidga vyerna igen. Efter att ha gjort i ordning alla cyklar utom en av de som jag fick av min arbetskamrat i maj påbörjas nu projekt Crescent eller snarare Projekt "AREA 51". Lite tuffare och framför allt mycket hemligare än mitt tidigare projekt med STÅLRACERN.

En gammal Crescent på väg mot förvandling!

Tanken är att detta projekt skall ta hela sommaren i anspråk och vara en form av terapi när allt annat går åt skogen. Ett projekt som skall ge mod att gå vidare mot nya ouppnåeliga drömmar.

Som sagt! Tänk er något snabbt, svart och väldigt estetiskt tilltalande. Tänk AREA 51.

Med skohorn till hjälp.

Nu är slutligen kamratens Miyata One Ten klar och levererad. Vit styrlinda och en helt ny växelgrupp bestående av Shimano Dura Ace och 105 ger en fin prestanda. Tycker att den blev ganska snygg!

Annars lyckades jag få igång fem andra cyklar denna helg. Två pojkcyklar till en släktings barn att använda nu i sommar, två gamla stålhästar och min tempocykel. Dessutom fixade jag ihop en arbetskamrats cykel med trasigt växelöra. Det blev lite små fix som avslutades med världens bästa stänkskärm bak. Fasen det blev ju sex cyklar som kommit ut på vägarna denna helg.

Här en liten bildsvit från arbetet med växelörat som var ganska omfattande om än enkelt.

Ett litet haveri med växelörat

Rengöring och inpassning av trasig del tur att det finns att fylla. 

SVETSNING på hög effekt.

Slipa rent och jämna till!

Klart! Dags för montering av ny bakre växelförare.

Passade på att justera framnavet samtidigt då detta glappade väldigt.

Som sagt blev det en helkväll i garaget men mest nöjd är jag över den nya stänkskärmen:

Skohorn är aldrig fel!

Triathloncykeln är klar!

Så det han bli midsommar innan cykeln blev klar. Allt är begagnat och återanvänt men det funkar. 

I morgon kör vi första turen för att se hur det funkar med växlar, sittställning och bromsar. 

Att leva och att cykla!

Det är viktigt att stanna upp och lukta på jordgubbarna brukar vara min devis. Och nog är det så när man cyklar. Jag har strax över fyra mil till jobbet och tänk vad man får se om man bara vågar lyfta blicken från framhjulets nötande mot asfalten. 

Häger, tranor, hökar och falkar har jag sett på mina turer till och från jobbet. Även en röd glada har skymtat förbi. Kossor som är på sommarbete och får med sina lamm. Vi bor i ett vackert land och att cykla är ett sätt att upptäcka detta. Att se årstiderna komma och gå är en njutning för själen.

Här kommer några av bilderna jag tog häromdan när jag cyklade till jobbet. 

Sveriges enda farbara flottbro för bilar.

Blånande berg i fjärran

Fält med grönska

Nyligen utsläppta kor på bete

Vätternrundan Race Report! SUPER 15

Efter Stockholm Marathon och Halvvättern så kröntes denna månad med Vätternrundan. 300 km cykel med massor av möjligheter till trevliga stopp och fikastunder. Team Blue Pedaling skulle äntra Motala

Redan i förväg hade vi scoutat området noga och ritat en tydlig karta som vi skulle följa. Samt präntade in mantrat "Sjön på höger sida så slipper vi att lida!"

Klar och tydlig karta som beskriver vägen. 

Morgonen den 13 juni inleddes med packning av bil innan det bar av mot Motala för inkvartering i Frimurarhuset. Väl framme anslöt sig Andreas från Västkusten som jag skulle trampa runt sjön med. Obligatorisk nummerlapps uthämtning och pizza till lunch avslutades med en rejäl äppelpaj i djup tallrik på Ubbes där vaniljsåsen flödade.

kl. 19.35 var vi vid starten och trampade ut kl. 19.46. Målet var att komma tillbaks om 15 timmar. Anser nämligen att allt under 15 timmar är ett misslyckande och bevis på att man inte fikat tillräckligt.

Vägen ner till Jönköping gick riktigt bra med stark medvind och hög snitthastighet. Hela tiden sa vi att vinden nog mojnar när vi vänder upp efter Jönköping. Jo tjenare att den gjorde.

Andreas bombar ner mot Jönköping!

Efter köttbullar och mos i Jönköping stack vi ut på cyklarna igen bland glada studenter som firade. Så fort stadsgränsen var passerad kom regnet som varade till Fagerhult. Lyckligtvis hade jag lånat en lampa från en kamrat som hade 4000 lumen. Måste säga att det var som att tända en sol i mörkret. Helt underbar nu då regnet gjorde allt svart. 

Resten av resan kan kategoriseras i fyra nyanser av motvind: Hård, Väldigt hård, Djävulskt hård och Medvetslöst hård. Men det var underbart gott att kl. 10.30 korsa mållinjen i Motala och sätta sig i parken i solskenet och summera loppet. Vi rullade i 11 timmar och 26 minuter vilket betyder att vi med vår totaltid på 14 timmar och 43 minuter fikade i 3 timmar och 17 minuter. Säga vad man vill men vi fick valuta för startavgiften.  

Nästa år kommer Team Blue Pedaling att åter göra entré i startområdet i Motala. Vi har dock börjat titta efter snabbare cyklar.

Aerodynamsk och snabb!