Se där då var detta lopp avklarat i år igen. Målet var att komma runt banan på 3:30 med ett 7 minuters tempo. Jag har haft problem med en sträckning i vänster ben sedan sista löprundan då jag sträckte mig ordentlig och tänkte att målet denna löprunda var att springa hela tiden utom i uppförsbackarna efter 23 km. Det funkade rätt bra men krampen kom smygande efter 24 km och jag inser att orken var det inget fel på men dock benen. Nu gäller det att ladda med styrketräning och uppbyggnad av vaderna om det skall funka att springa marathon och lidingölopp utan att få kramp. Nästa år sätter vi målet riktigt högt och hoppas på en tid under 3 timmar. UTAN kramp! Det blir ju 50 års jubileum och då måste man vara med.
söndag 29 september 2013
onsdag 18 september 2013
Lidingöloppet och rehab!
Nog kunde man förvänta sig en bättre start! Sista långpasset innan Lidingöloppet resulterade i en sträckning i vänster bens baksida efter att jag snubblat på en rot. Nu gäller vila samt stretching. Skall försöka mig på ett lättare pass i dag för att se om det går att mjuka upp baksidan och i lugn och ro sträcka ut musklerna på golvet i Friskis och Svettis lokaler. Får se om det ger resultat nu när det är mindre än två veckor kvar.
Det känns lite snopet men samtidigt rätt åt mig att jag inte ser mig för var jag sätter fötterna. Jag har i och för sig redan gjort en klassiker i och med att jag sprang lidingöloppet förra året. Det är dock roligare att ta alla grenar under samma år.
Här sträcks det ut muskler både på höjd och längd. |
söndag 8 september 2013
Bygger en äppelpress!
I mina fruktlösa försök att skapa riktig must har nu turen kommit till att bygga en egen äppelpress för att kunna utvinna så mycket som möjligt av årets skörd.
Budgeten var i vanlig ordning ganska låg och sträckte sig till diverse skräpvirke samt sådant som ligger hemma i skrotlådan och väntar på att användas någon gång.
Kostnaden denna gång blev två M12 stänger samt diverse muttrar för ca 75 kr. Håller med andra ord budgeten ganska stramt. Inledde med att såga upp en lärkplanka som jag hade liggandes i 16 bitar som sedan skruvades ihop med spikband.
Innerdiametern skulle bli 27 cm så det blev ett väldigt räknande för att få rätt avstånd mellan alla bitar för att kunna göra ett runt kärl. 13 millimeter visade sig vara rätt vilket är samma mått som bultskallen på en M8 har. Två bultar och alla bitar fick exakt samma avstånd. Bara att skruva vilket underlättas av en skruvdragare.
Se där resultatet av alla uträkningar stämde och vi fick rätt diameter samt ett relativt tätt kärl som inte släpper ut allt för mycket skalrester med mera.
Efter detta byggdes själva ställningen som stagades upp med M12 gängstänger. Domkraften klarar 5 ton vilket min ställning antagligen inte gör. Men alla reglar har standard mått och går att byta ut allt efter som de slits ut. Det runda locket är skruvat med Rostfri skruv och är själva pressen som domkraften skall stå på.
Det viktigaste är att äpplena är krossade innan de placeras i pressen. Då jag inte har tid att bygga en äppelkross denna höst får min farfars stamp duga. Vikten är hög och vid test visade det sig att inget äpple stod emot trycket.
Budgeten var i vanlig ordning ganska låg och sträckte sig till diverse skräpvirke samt sådant som ligger hemma i skrotlådan och väntar på att användas någon gång.
Kostnaden denna gång blev två M12 stänger samt diverse muttrar för ca 75 kr. Håller med andra ord budgeten ganska stramt. Inledde med att såga upp en lärkplanka som jag hade liggandes i 16 bitar som sedan skruvades ihop med spikband.
Hade lite överbliven lärk som fick bli presskärl |
Furuplankan till höger är utgångspunkten så att spikbanden blir i våg. |
Se där resultatet av alla uträkningar stämde och vi fick rätt diameter samt ett relativt tätt kärl som inte släpper ut allt för mycket skalrester med mera.
Största avståndet är ca 1-2 mm. |
Liknar en giljotin enligt somliga. |
En antik stamp för stenläggning duger till äppelkross. |
måndag 2 september 2013
Riktning av bakhjul!
Är man lite tung eller snarare mycket tung, 116 kg, får bakhjulet lida. Mitt bakhjul har lidit hårt denna sommar och det blev dags för att rikta upp. Ett spel på sju millimeter kändes när man cyklade. Hjulet formligen vobblade när jag gjort mina senaste turer.
Två skiftnyckar och en bakbroms gjorde susen. Lite roligt skall man har i garaget en vanlig måndag. Fast det var inte riktigt lika skevt som bakhjulet på Stålracern.
Tog en stund men nu är det klart och spelet är mindre än en millimeter. Nästa vår köper vi nya högprofilfälgar man lär spara några minuter med sådana på cykelmomentet i Ironman. Eller så tar jag stålracern bara för att!
Bromsen hjälper till med riktningen. I vart fall för att rikta hjulet hjälpligt. |
Tog en stund men nu är det klart och spelet är mindre än en millimeter. Nästa vår köper vi nya högprofilfälgar man lär spara några minuter med sådana på cykelmomentet i Ironman. Eller så tar jag stålracern bara för att!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)