På gränsen inför Tjörn Triathlon!

Nu börjar träningen inför Tjörn Triathlon på allvar. Första passet efter Öppetspår i måndags gav mersmak. 9 km i väldigt LUUUUUGNT tempo. Allt för att inte pulsen skulle jobba i väg och bara för att få cirkulation i alla muskler och leder som varit lite stela efter passet mellan Sälen och Mora.

På gränsen till det okända! Är det farligt?

Tyvärr nås jag dagligen av rapporter att raketen från Tjörn gör nya framsteg och kommer att bli en svårslagen konkurrent på Tjörn Triathlon. Lite skrämmande men förhoppningsvis ska jag kunna slå honom i något av momenten. Kanske i att ha den snyggaste vattenflaskan.

I kväll blir det inköp av lite cykedelar till triathloncykeln jag byggt samt lite ekrar till studentcykeln som givit upp. Kanske kan jag få tag på triathlondräkten nedan. Raketen från Tjörn bör ha den till vänster!

Nya kollektionen från 2XU i äkta banylon.

Rengöring och jag är lurad IGEN!

Efter Vasaloppet är skidsäsongen  officiellt över. En hel del vallaväck gick åt för att få bort allt klister som samlats under de nio mil som jag skidade. Nu väntar vi till november innan skidorna plockas fram igen.

Tre skidor klara. Nästa år bär det av igen.

Men det verkar inte spela någon roll hur jag än försöker. Ständigt luras jag in i denna mardrömslika situation. Så det är bara att ta skeden i vacker hand och inse att jag åter igen den 29 februari 2016 kommer att stå på startlinjen till Öppetspår. Lurad av proffset Janne, han med mössan. Men på något vis ska jag försöka hämnas. Kanske genom att byta ut hans veteöl mot riktig ale! En sak är i vart fall klar, jag kommer inte att acceptera att förlora mot honom. Det är inte det att jag vill vinna, jag vill krossa!!!

Aldrig mer Vasaloppet! När kan man anmäla sig igen?

Vasaloppet är ju som traditionen bjuder en fest i ångest och smärta. Själv beslöt jag mig för två år sedan att aldrig mer åka detta. Höll mitt löfte i ett år tills min svåger ringde och frågade om jag ville åka öppetspår en gång till med två av hans kamrater. Tja tänkte jag, tredje gången gillt eller vad det nu heter och tackade ja i mitt oförstånd.

Bussen till Sälen på söndagen gick bra och skidorna var vallade av proffset Janne. Han har en mössa som det står IFK Mora Skidklubb på så han är då per definition proffs. Väl framme i Sälen hämtade vi nummerlapparna och besökte starten.

Tre glada grabbar framför kameran och en bakom. Nu kör vi.

Efter detta åt vi pizza och pasta buffé och gick och la oss tidigt. Natten var på tok för kort och sömnen väldigt oregelbunden för att inte säga obefintlig. Upp kl. 04.30 frukost ala marathon. Dvs kall risgrynsgröt med sylt och mackor. MUMS. Full av kolhydrater och förstoppande gröt gav vi oss av till starten. Alla var där, inklusive oss! Suck!

Vi la ut skidorna och inväntade den fina stund när de spelar avgångsmusik och starten går. Temperaturen var runt nollan och vi fick lite duggregn. Kände att burkvalla kanske inte var den bästa idén.

Första två milen är inte roliga, Kassa spår och en total tömning av all energi i kroppen. Kände i Mångsbodarna att det var tur det inte var RIKTIGA Vasaloppet för då hade jag dödat Kalle Moreaus om han frågat hur det kändes.

Mångsbodarna denna bortglömda turistfälla.

Innan Evertsberg var jag på vippen att ge upp men då återvände krafterna och jag kunde åka någorlunda igen. (Skambussen i Evertsberg fick inte mig som passagerare) 

Kommit halvvägs.

Resten av loppet gick faktiskt riktigt bra. Sköna utförslöpor med bra spår och bra fart på skidorna gjorde att jag hämtade in tid på en av kamraterna och vi gick i mål samtidigt. Han hade åkt tre mil skidor innan loppet i hela sitt liv och jag är mycket imponerad över hans bedrift.

Nu när man smält sina intryck från loppet kommer jag tyvärr fram till att jag kommer att anmäla mig igen någon gång i en snar framtid. Jag är helt enkelt för dum för att inte sluta åka. Trots att jag INTE kan åka skidor och trots att jag ständigt efter varje vasa säger att jag ALDRIG skall åka igen.

När var det anmälan öppnande igen?