Även jag inser mina begränsningar! (Not!)

Nu är det dags att plocka upp den kastade handsken. En bil har materialiserat sig i garaget och den visar sig vara i tämligen dåligt skick. Till och med jag hade problem att riktigt känna den där positiva stämningen som brukar infinna sig när jag ger mig i kast med lite udda saker. Ni vet den där stämningen av eufori att detta fixar vi på en kafferast eller i vart fall på lunchen.

Projekt med många möjligheter och få utgångar

I rymden finns det ännu inget ljus men snart tänder vi

Delar av framrutans karm har helt rostat bort, bara gummilisten kvar

Här saknas det ca två kvadratdecimeter plåt.

Avsaknaden av plåt gör bilen lättare

Tyvärr! Hur djupt jag än gräver kommer inte denna känsla till mig denna gång. Kanske beror det på att jag inser att jag faktiskt måste sova någon gång under 2014, 2015 och 2016, att jag skall träna inför en Ironman, att jag skall bygga en cykel till Vätternrundan och att jag då och då skall vara på min arbetsplats. Valet blev därför lätt.

Jag skall bygga en cykel till Vätternrundan!