Vätternrundan Race Report!

Vad få känner till är att bröderna Af Kleven var först runt Vättern på velicoped

Då var det dags igen att trampa den 30 milen runt Vättern. Detta år genomför min syster sin klassiker så jag lovade att hjälpa henne att fixa det mesta med anmälning logi och lite annat fix. Dessutom så lovade jag att cykla med henne runt sjön. Min kompis Fredrik hängde även han på och bokade tågbiljett hem på lördagen kl. 14.20. Själv skulle jag och Raketen från Tjörn kampera på Korpen medan min syster blev hemkörd efter loppet av sin make.

Traditionsenligt lämnade vi dalarna kl. 09 för att anlända till Motala runt kl. 13. Vi hämtade nummerlapparna och bytte starttid till kl. 20.06 då vi ville ha tid på oss och Fredrik hade ett tåg att passa. Efter detta blev det lite vila, pizza och den traditionella vaniljsåsen med en bit paj i på Ubbes.

Paj i djup tallrik är ett måste för att dränka med vaniljsås.

För att förstå dialekten lärde Raketen från Tjörn oss en ny sång vilket vi gladeligen tog till oss.

Med ingjutet mod och ny dialekt begav vi oss till starten vilket några andra även gjort. Lite trångt var det men funkade bra tycker jag. Vi kom iväg och slapp några större incidenter vid starten där det kan vara lite trångt.

Vi skulle ses vid starten. Hmm!

I stort gick första delen i väl. Syrran bestämde tempot och vi trampade på bra ner mot Ödeshög där vi stannade och fikade samt fixade lampor mm. Backspeglarna kom till sin rätt men blev svåra att använda i mörkret vilket innebar att vi inte helt lyckades håla ihop. Rullsnittet ner till Jönköping var 22,1 km/h vilket får anses vara bra med syrrans hybridcykel och att hon inte var van att cykla med mycket folk runt sig i mörker.

Efter köttbullarna i Jönköping cyklade vi vidare upp mot Fagerhult. Bankerydsbackarna gick väldigt lätt och vi rullade på till kontrollen utan större problem. Efter Fagerhult gick det betydligt sämre. Ett hällregn ställde till det och det regnade hela vägen fram till Hjo. Här tappade min syster lite sugen på att cykla Vätternrundan. Det gjorde ont över allt, det var blött, tungt och 130 km kvar. Hur i helvete skulle hon klara det som bara cyklat fem mil i år på cykeln? Men en massa spinning hade hon med sig vilket visade sig vara bra. Benen värkte inte utan var ok men tempot var nu nere på 17 km/h i snitt. Fredrik bokade om sin tågbiljett till 16.20.

Jobbigt läge i Hjo!

Men skam den som ger sig! Efter varm lasagne, besök i sjukvårdstältet och en massa pepp så klev vi upp igen på cyklarna och trampade iväg. Vet inte vad det var i lasagnen men vi hade lite medvind, regnet upphörde och snittade nu runt 22,5 km/h. Guld, vi fixar detta, tänkte jag som låg framför och drog i ett jämt tempo.

Karlsborg, Boviken och Hammarsundet formligen försvann bakom oss när vi trampade vidare. Enda otäcka var de olyckor som vi såg med folk som låg under filtar med hjärnskakningar mm. Att köra i klunga är inte riskfritt. Syrran höll undan väl när de snabbare grupperna kom men kunde även fräsa till om de kom för nära och tryckte ut henne mot vägrenen.

I mål i Motala kom vi kl. 13:51 efter 17 timmar och 45 minuter. Min längsta runda någonsin. Väldigt stolt över min syster som fixade detta. Själva hade jag och Fredrik kört 100 mil var så för oss var det ett nyttigt uthållighetspass. Man odlar pannben under dessa långa turer.

Hur gick det då för raketen från Tjörn? Jo den oljade blixten åkte runt sjön på 9 timmar och 38 minuter. Är oerhört glad att han grejade detta och väldigt avundsglad att han nu kan skryta med att vara sub 10. Själv är jag en stolt super 17.

Syskon på väg ut på äventyr.

Tabata, Trainer och Tasaloppet!

Då var det dags att höja ribban lite för att komma iform inför Ironman i Kalmar. En kamrat tipsade om Tabata med Kettlebells. För er som undrar vad detta är kan jag meddela att Tabata är ett gammalt Japanskt ord som betyder hjärnblödning.

Gai, Yono och Kaze visar här lämplig utrustning för TABATA.

Sagt och gjort! Med en Kettlebell drog jag igång klippet på Youtube och kan villigt erkänna att det såg väldigt lätt ut i början för att avsluta med en mardrömslik värk i leder och ben.

Efter detta pass var det dags för Trainern och ytterligare 30 minuter i hårt tempo för att trampa ut fredagens skidåkning ur benen. Helt otroligt vad denna form av träning tar bra.

Ett redskap värdigt Spanska inkvisitionen.

Ska villigt erkänna att jag legat lite på latsidan när det handlar om träning inför Vasaloppet. Men i fredags bar de av tillsammans med en granne för att åka lite. Efter 42 km var det bra för min del och jag känner att jag kommer att klara av öppet spår på måndagen den 29 februari. Detta firades med en Winston Churchill och en S:t Peters. En mycket god kombination.

En Lancaster när det känns bra.

Ironman och marseljäsen!

Då har träningen börjat för att ånyo ställa sig på startlinjen i Kalmar för att simma 3800 meter, cykla 180 km och avsluta med en nätt liten löpning på 42 km. Förra gången var jag matförgiftad och fick en tid på runt 14 timmar och 40 minuter. Målet i år är att komma under detta. Vilket torde gå om jag bara är frisk. Hotel är bokat och det enda som saknas är just nu lite mer träning och förmåga att simma. 

Redo på startlinjen i en ganska tunn våtdräkt

Nu blir det i brist på högre temperaturer och ofruset vatten träningspass i garaget med trainern.

En annan järnlady i garaget är min 2CV som har en osedvanlig förmåga att charma alla i sin omgivning. I vinter blir det en helrenovering av motor, framvagn och bromsar. Något som kommer att bli riktigt kul.

En bil, ett garage, en framtid!

 Varje gång jag kör önskar jag att jag kunde tuta lite mer effektivt på de som vinkar. Hittade en lämplig anläggning på en marknad som kommer att göra viss skillnad. 

När man trycker igång pjäsen hörs Marseljäsen