Åkte ner till Kalmar redan på onsdagen för att få tid att
aklimatisera mig och reka lite av de sträckor som man skulle simma, cykla och
springa. Ner till Katrineholm hade jag en av Sjöräddningssällskapets båtar på
släp som använts under Runndagarna här i Falun. Lunch i Katrineholm och sedan
vidare mot Kalmar och min moster som utlovat husrum under två nätter innan jag
flyttade in på Statshotellet.
Torsdagen började med en rekning av cykelbanan både på Öland
och runt Läckeby. Min tålmodiga moster, som jag bodde hos, visade mig runt så
att jag kom rätt. Skönt att ha en bild av hur banan ser ut innan jag sätter mig
på cykeln. Resten av dagen spenderade jag på sjöräddningssällskapets station
där vi rekade simbanan och pratade bort lite tid innan det var dags för
”Pre-race meeting”. Vad många det var som skulle genomföra detta! Hela
tennishallen var full!
Fredagen ägnades från morgon till kväll med Sjöräddningen då
vi dels bevakade insimmet kl. 07 på morgonen samt även la ut läns och bojar för
banan. Jag lämnade sällskapet vid kl. 18 och gick upp till hotellet. Cykel och
påsar med ombyte hade jag redan lämnat in så nu skulle jag bara få en god natts
sömn innan det var dags. TEJNARE!
Hela natten var jag vaken med huvudvärk och magknip. Klockan
ringde 04:30 och jag hade nog inte sovit något. Magen värkte och för att
beskriva situationen kan ni titta på Nisse Hult här nedan. Spola fram till
06:11 så får ni en målande beskrivning av hur jag hade det med undantaget att
jag kom till toaletten. TRE gånger!!! Nu var jag i vart fall tömd på allt som
kunde komma ut. Frukosten var smaklöst och jag var så skärrad av magproblemen
att jag knappt fick i mig något.
Simningen började bra då jag startade med sista gänget och
lyckades få kramp i vänster vad först efter 800 meter. Starkt jobbat! Lyckades
simma ur denna kramp men fick sedan kramp i båda benen vid 2000 meter. Kändes lite
bittert att behöva bryta men även detta släppte efter några hundra meter vilket
gjorde att jag fortsatte. Magen värkte hela simningen men lite mindre när jag
vinglade upp på bryggan efter 1 timme och 57 minuter i vattnet. Nöjd då jag ännu inte hade kräkts.
 |
| Där i orange badmössa vinkas det. |
Det tog tio minuter att byta till cykel och nu kändes magen
helt ok. Tog en stor smörgås av sju som jag förberett för färden och drack en
flaska sportdryck under resan över Ölandsbron. Det skulle jag inte gjort. Magen
fullkomligt skrek åt mig hur dum jag var som gav den något att bearbeta. Resten
av de 17 milen gick jag främst på vatten, hemmagjord sportdryck samt magknip.
(Djävlas magen med mig djävlas jag tillbaks blev mitt nya mantra.) Resterande
smörgåsar slängde jag och la i vattenflaskor i väskan på styret.
Det var blåsigt på Öland och på väg tillbaks till fastlandet
hälsades vi av en hagelstorm. Blev lite kall och fick annat att tänka på än
magont. I vart fall tills det var dags att byta till löpning efter att ha
suttit i sadeln i över sex timmar.
Detta byte tog 20 minuter då jag nogsamt valde att smörja in
fötterna i vaselin och även andra utsatta ställen. Skav var det sista jag ville
ha på marathon. Sprang ut och allt kändes helt ok första varvet. Publiken var
grymt inspirerande och alla som hejade under vägen fullkomligt lyfte fram mig.
Jätteroligt. Än roligare var det att se killarna från sjöräddningen vara på
plats och heja. Tack det värmde. Det enda som störde var en molande värk som
tilltog i magen.
 |
| Mest nöjd över kepsen |
Andra varvet på löpningen kom magproblemen tillbaks på
riktigt och jag fick gå tre kilometer för att det inte skulle ske en olycka.
Efter detta böt jag taktik och drack enkom vatten och cola samt åt druvsocker.
Efter ett segt tredje varv kändes en euforisk glädje att få
komma i mål framhurrad av publik och kamrater. Detta var helt otroligt, det
bästa jag varit med om. 14 timmar
och 48 minuter kom jag in på. Helt klart nöjd med tanke på hur illa det var med
magen och krampen under simningen.
 |
| Där går vi i mål! |
Summa summarum så kommer jag att göra om detta 2016.
Lärdomen är att kolla magen ordentligt innan start och se till att bara äta
sådant som jag vet fungerar. Sportdryck och bars må vara bra men jag skall
avstå detta nästa gång och köra min egen blandning. Tanken var att jag skulle
ta min triathlon cykel men då den inte var riktigt inställd valde jag min
pendelracer. Detta var ett lyckokast och det var flera på dyra triathloncyklar
som muttrade när jag körde om dem med min styrväska full med vatten och
backspeglar på styret. Jag var nog dessutom rätt ensam om att köra med en
Brooks sadel i läder.
 |
| Because I am an Ironman |
Att jag tog tid på mig i bytena mellan disciplinerna och såg
till att njuta av loppet, landskapet och publikstödet gjorde att detta lopp
blev det roligaste jag genomfört så här i backspegeln. Fast när man satt
spyfärdig med kramp i magen på cykeln i 50 km/h ner för backarna var det kanske
inte så kul. Men det är glömt.
Kalmar 2016 here we come!!!
